Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 augusti 1866, sida 3

Blandade ämnen. Öm en explosion, som nyligen egt rum uti Dejeanska circus i Paris, meddelar en tidning följande: Man hörde en häftig, åsklik knall och straxt derefter stod sidogalleriet af nämnde circus i lågor. Straxt angrep elden stallet, hvarest ungefär 40 hästar befunno sig och hvilka, omgifna af det brinnande höet, lössleto sig och sprungo åt alla håll. Förvirringen var under de första ögonblicken obeskriflig. Det lyckades emellertid stallmästaren att hastigt öppna den stora porten och försätta de arma djuren i frihet. Svårare var det att afrycka dem de brinnande täckena, enär dessa qvarhöllos af bukremmarne. En präktig hingst, den bekante Bijou, sprang derifrån med sitt brinnande täcke, hvilket, under det han sprang, råkade i riktig låga, och först på Invalidplatsen nedstörtade det ädla djuret. I sjelfva circus, hvarest elden emellertid af det hastigt tillskyndande släckningsmanskapet snart nog blef släckt, tilldrog sig ännu förskräckligare scener. Portiern blef framdragen ur sitt rum så förbränd, att han redan på väg till lasarettet uppgaf andan. En stalldräng, befinnande sig midt i lågorna, lopp skrikande omkring såsom vansinnig; man uttog honom, fastän med stor fara, och lade honom på en blomstersäng samt betäckte honom med jord, men äfven han var så skadad att han följande morgon afled. Ännu grufligare var anblicken af den lille Ferroni, en nioårig gosse, hvilken, klädd i sin trikotdrägt, blifvit bränd; man bar honom till en i närheten varande vattenbassin på Rond-Point, men äfven han var utan räddning förlorad. Han skall hafva tillropat sin moder, hvilkens kläder äfven hade fattat eld: ,.Det är slut, mamma! Omfamna mig-., hvarefter han dog. Marskalken Canrobert. hvilken bor i grannskapet och var en af de första på olycksstället, stod uppe till sina knän i vattnet och höll den döende gossen, hvarvid tårar föllo från marskalkens ögon. Plötsligt och som om all denna jemmer ej hade varit nog, uppstod ett gränslöst tumult bland hela denna menniskomassa, hvilken stod såsom packad kring circus. De svagare, isynnerhet qvinnor och barn, kullstöttes och hvar och en tänkte blott på sin egen räddning och försökte undfly. Man ropade att det stora lejonet hade lösslitit sig och kommit ut. Lyckligtvis var detta blott ett falskt allarm. Lejonburen befann sig emellertid blott genom en plankvägg skiljd från det brinnande stället och faran var stor. Gnistor och rök uppfyllde redan rummet; men då spände räddningsmanskapet sig för vagnen, som uppbar det väldiga gallerhuset, och utdrog det, hvarigenom all fara från detta håll förebygdes. Lejonungarne sprungo under tiden omkring på gräsplanen och lekte samt tycktes glädja sig åt sin erhållna frihet. En handling af stor sjelfuppoffring, ja vittnande om hjeltemod, utfördes af regissören Henry, hvilken skyndade in i det brinnande stallet och tillslöt gasmätaren, och lyckligtvis nog tidigt, ty man fann sedermera flera gasrör brutna, och hela circus hade kanhända, om man hade lemnat ledningen öppen, blifvit ett rof för lågorna. Den egentliga explosionen, som förorsakade eldens utbrott, hade egt rum i källaren, hvarest ett fat terpentinspiritus hade sprungit sönder och fattat eld. En menniska stekt i en ugn. En fransk tidning ,.Le Courrier de Bretagne berättar följande tilldragelse, som man kunde finna alldeles otrolig, om man ej visste, att den grundar sig på en i de franska vestdepartementerna mycket allmän vidskepelse: I Pleneuf (Cates du Nord. Dep.) befann sig en man om 58 år vid namn Rouget, hvilken hade varit sjuk mycket lång tid och förnam de vålasammaste smärtor i hela kroppen. Tillfölje af de råd, man hade gifvit honom, trodde han, att, om han lade sig i en bakugn på ett lager utbredda alblad, efter det bröd blifvit bakadt och uttaget, han skulle komma i svettning, som skulle åter ställa honom till helsan, och han I denna kur. En granne var behjelpl praktisera in honom något efter det bröd uttagits och tillstängde ugnen efter honom. Två timmar derefter öppnade samme granne ugnen för att se huru Rouget befann sig, och upptäckte då till sin förskräckelse att R. blifvit bakad eller stekt i ugnen och att han var död.