Preussens politik och militära uppträdande svårigheter och hinder, som vida öfverstese deras faktiska makt och betydelse. Det är icke begär efter inkräktningar, utan pligten att beskydda våra arfländer mot faror, som kunna återkomma, och att gifva Tysklands nationella organisation en bredare och fastare grundval, som gör det till en nödvändighet för oss att med vår monarki för alltid förena konungariket Hannover, kurfurstendömet Hessen, hertigdömet Nassau och den fria staden Frankfurt. Vi veta väl, att blott en del af befolkningen i dessa stater delar vår öfvertygelse, att en sådan nödvändighet är för handen. Vi akta och ära de känslor af trohet och tillgifvenhet, som förena deras innevånare med deras förra furstehus och deras sjelfständiga politiska institutioner; men vi förlita oss fast derpå, att öfvergången till det nyare större statssamfundet skall blifva underlättad genom lifligt deltagande i den nationella gemenskapens framåtskridande utveckling och genom en skonsam behandling af berättigade egendomligheter. Vi uppmana begge landtdagarnes hus att gifva det behöfliga försattningsenliga samtycket till den pätänkta föreningen och tillställa dem för detta ändamål medföljande lagförslag. — Förslaget, som åtföljde budskapet, bestämmer kort och godt, att de nämnda staterna på författningsenlig väg införlifvas med Preussen, och att det desinitiva ordnandet af deras angelägenheter skall ske genom en särskild lag. ITALIEN. Regeringen har många anfall att utstå, äfven af de moderata tidningarne, för det afslutade vapenstilleståndet. Detta är så mycket mindre att förundra sig öfver, som IIIcasoli till och med i kabinettet har flera motständare. På befallningen att utrymma Tyrolen svarade Garibaldi, pr telegraf, mycket lakoniskt: . Edert telegram n:o l,073 är mottaget; jag skall lyda. Till de frivilliga utgaf Garibaldi följande proklamation: Ehuru knappast organiserade, gingen J likväl emot fienden. Klädda, Gud vet huru! och ännu sämre beväpnade, hafven J, trots detta, utryckt. Vutusiasmerade sör den heligaste sak och med en hållning, som skulle anstå krigsvanda soldater, hafven J motsvarat konungens och hela landets förhoppningar samt tillbakakastat österrikarne i 10 blodiga träffningar. De ädla offer som striden kräft, bevisa dess häftighet. (siafi, Castellini, Lombardi, Bettini och hundratals andra af våra tappraste finnas icke mer, och deras luckor skola bli svåra att fylla. Tusentals af edra kamrater äro sårade och stymp ade, och detta oaktadt har jag aldilg bland er erfarit det ringaste tecken till nedslagenhet. Den ofullständiga besrielsen af edra förtryckta bröder är eder enda klagan. Jag har med djup rörelse hört krigsropet bland er skalla. Under vapenstilleständet hafven J varit lugna; J hafven derunder öfvat er i vapnens bruk, enär denna öfning var nödig för ett stort antal af edra unga kamrater. Jag har med stolthet hört er längta efter slutet af den vapenhvila, som just började, när J som bäst förföljde fienden. Och då J, vid slutet af denna vapenhvila, erhöllen besallning, att skynda till nya strider, mottogen J detta budskap med sådan glädje, om hade det endast varit fråga om att ynda till en fest. Gud välsigne eder! Italien kan vara stolt öfver er, och om efter en månad, hvilken J ännu hafven att använda till krigsöfningar, fienden fortfarande framhärdar i sina orimliga anspråk, så skola vi, vid våra tappra vapenbröders af den reguliera armåen sida, bryta de sista fjettrar, hvilka detta stora, men olyckliga folk ännu bär. Storo den 9 Augusti. — —— G. Garibaldi. BELGIEN. Konung Leopold II har från kejsar Nanoleon erhållit ett egenhändigt bref af mycket lugnande innehåll. Kejsaren förklarar nemligen deri, att han, långt ifrån att på något sätt hafva för afsigt att annektera någon del af Belgien, tvertom önskar på allt sätt befrämja den belgiska dynastiens intressen. Danmark. Kapten IIammers expedition till isländska farvattnen i och för hvalfångst har IUn laminat AaAt Alta t