langre öfningstid an de under vanliga förhällanden bruka hafva i fredstid. Göteborg den 21 Åug. Staden och Länet. Kunglig salut har i dag gifvits med anledning af II. M:t Enkedrottningens namnsdag. — Räksdagsmannavalei. Sistlidne gårdag, klockan 5 e. m., hade ett rätt stort antal medlemmar af samhället infunnit sig på Börsen, med anledning af den dertill utgångna kallelse, för att öfverlägga om frågan: huruvida ej besvär borde anföras mot stadens magistrats beslut, att utsätta antalet af riksdagsmän, som böra härifrån väljas, till endast tre, då de, enligt den statistiska byråns uppgift rörande stadens folkmängd, böra vara fyra. Sedan hr grosshm (. F. Wern blifvit anmodad att föra ordet vid sammanträdet, redogjorde han för de skäl, hvarpå han stödde sin åsigt att besvär öfver magistratens ifrågavarande beslut borde ofördröjligen hos kon. befallningshafvande anföras, hvarefter kand. A. Philipsson, instämmande i de af hr Wern framställda skäl för rigtigheten af besvärs anförande, redogjorde för de grunder, hvarpå magistraten, enligt hans förutsättning, torde hafva stödt sitt heslut, och visade lämpligheten af denna ämbetsåtgärds upphäfvande före valets förrättande, i hvilket hänseende tal:n jemförde det nu föreliggande fall med t. ex. ett beslut af magistraten att kalla stadens invånare till förrättande af rådmannaval. Om stadsfullmäktige, anseende detta val tillkomma sig, häröfver anförde besvär, så vore det väl lämpligare, att kon. befhde pröfvade dessa besvär innan valet försiggått. Då det blifvit yttradt, att ett upphäfvande af magistratens beslut ifråga om riksdagsmannavalet blott skulle leda till ett supplementval, så erinrade tal:n riktigt, att valets karakter blefve ganska olika, derest 4 ombud väljas på en gång eller vid 2:ne särskilda valförrättningar, hvadan det vore antagligt att hela valet finge i den förutsatta händelsen omgöras. hvarför utomdess anfördes formella skäl, hemtade från riksdagsordningens 25:te F. Såväl lektor Plomstrand som ock prof. r. Schoultz understödde den framställda meningen, att besvär borde anföras, hvarefter hr kand. Philipsson uppläste följande af honom uppsat a förslag till besvärsskrift: . Till Konungens Befallningsh:de i Göteborg. Medelst den 13 innevarande månad utfirdad, i stadens tidningar införd kungörelse, deraf bestyrkt afskrift vidfogas, har Magistraten kallat häri staden bosatte, till riksdagsmannaval berättigade män att inför Magistraten personligen sig infinna Tisdagen den 28 dennes, kl. 10 f. m., för val af tre riksdagsmän af riksdagens anåra kammare, hvilket antal Magistraten, i förhållande till stadens nuvarande folkmängd, funnit böra för staden utses. Då emellertid uti det aftryck ur statistiska centralbyråns underdåniga berättelse för år 1865, angående rikets folkmängd den 31:ste December samma år, hvilket, på Kongl. Maj:ts nådiga befallning, meddelats till ledning vid blifvande riksdagsmannaval, folkmängden i denna stad upptagits till ett antal ar 45,541 personer, samt den omständighet, att detta antal, såsom grundadt på kyrkoskrifningen, enligt en i besrättelsen förekommande upplysning, med 9, S3! öfverstiger stadens folkmängd jemlikt manialsskrifningen vid 1865 ärs slut, icke synes böra föranleda till underkännande af den betydelse, hvilken en af bemälta embetsverk officielt lemnad uppgift måste ega. heldst ingressen till Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse, angående vissa domsagors och städers indelning i valkretsar för riksdagsmannaval m. m. den 4:de sistlidne Juli innehåller, att de at Kongl. Maj:t i berörda afseende gifna föreskrifter tillkommit med ledning af de uppgifter om folkmängden den 31 December 1865, som blifvit af statistiska centralbyrån meddelade; så torde häraf följa, att förberörda antal 45,541, hvilket ingår i beräkning af liinets och sedermera rikets innevånareantal, måste läggas till grund för bestämmande af det antal riksdagsmän i riksdagens andra kammare, som härstädes bör väljas, och hvilket antal följaktligen, jemlikt 13:de S 3:dje momentet i gällande riksdagsordning, skall utgöra fyra. Magistraten synes hafva hemtat stöd för sin åsigt, att mantalsskrifningen bör, framför kyrkoskrifningen, bestämma antalet af de representanter, hvilka en valkrets eger att utse till riksdagens andra kammare, från det förhållande, att valrätt och valharhet till nämnde kammare äro beroende på bosättning, som åter bestämmes af mantalsskrifningen. Denna uppfattning torde likväl icke befinnas riktig, om man erinrar sig, att riksdagsmännen, hvilka ej få betraktas såsom valkretsens, utan såsom svenska folkets representanter, böra väljas till ett antal, som står uti ett visst förhållande till hela rikets folkmängd; i följd hvaraf, och då denna är beräknad efter de från kyrkoskrifningen härledda uppgifter, samt det väl måste antagas, att här i staden kyrkoskrifna personer icke på samma gång äro kyrkoskrifna på andra orter, dessa personers antal ovilkorligen synes böra bestämma antalet af de representanter, som valkretsen bör utse.