Finland. Dagens fråga. I Helsingfors Dagblad af den 13 Aug. läses etterföljande sorgliga uppsats: Den mellan hopp och fruktan sväfvande stämning, som för närvarande råder i alla sinnen i landet, har sitt betecknande uttryck i hvad vi för någon tid sedan hörde berättas om vår finanschef: Dagligen och stundligen går han till barometern för att betrakta dess stigande eller fallande, likasom han under frosthotande nätter afbryter sin hvila för att följa vexlingarne i thermometerns qvicksilfver-pelar.. Det ligger någonting så naturligt i denna oro. Många ärs missvext och hunger hafva redan drifvit det finska folkets krafter till hög grad af mattighet. Resurserna äro srart uttömda, energien brytes kanske totalt af ett nytt missvextår — och emigrationen återstår blott. Den som i närvarande stund bärer finans-portföljen i sin hand känner det mera tungt än någon, ty de första telegrammer från norden, som bebåda att olyckan inträffat, tager all hans viljekraft i anspråk. Han skall, kosta hvad det vill, skaffa nya hjelpkällor åt de lidande och söka upprätthålla hoppet ännu ett år framåt. Öch derför rik