Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1866, sida 2

biYötehorg den 20 Aug Enligt den officiella uppgiften på Riksbankers metalliska kassa samt utelöpande sedlar m. m. den 30 Juni d. å., utgjorde vid denna tid den effektivt utelöpande sedelstocken (då de s. k.-Afdragsposternaej inberäknas) — rdr rmt 24,965,123. Enligt det i Posttidningen meddelade sammandrag af de Enskilda bankernas qvartalsuppgifter den 39 Juni d. å., utgjorde beloppet af samtliga dessa bankers utelöpande sedlar utöfver deras kassabehållning i Riksbanksoch andra privatbankers sedlar samt innestående på löpande räkning i riksbanken ett belopp af rdr 18, 769, 716. Den effektiva sedelstocken i landet utgjorde alltså, vid nämnda tid, rdr 43,733,539. Till ett så lågt belopp har summan at landets rörelseoch bytes-medel i sedlar ej uppgått mer än en enda gång under de sednaste 20 åren, nemligen d. 30 December 1850, då det utgjorde 43,074,090. Medelbeloppet, hvilket på samma gång torde kunna anses såsom det normala beliofret, kan antagas vara omkring 50 millioner rår. År sedelstocken högre, är penningetillgången god; är den lägre blir den knapp, och knappare i den mån sedelstocken sjunkit under det normala beloppet. Nu utgör denna skilnad omkring sju millioner rdr. Det är alltså ganska naturligt, att penningetillgången skall vara ytterst knapp och betrycket med anledning deraf, stort. Nu följer frågan: hvarföre har sedelstocken sjunkit så lågt? och närmaste svaret derpå är, att detta beror på Riksbankens metalliska kassa. Men deremot är det kinkigare att svara på frågan: Jwarföre den metalliska kassan blifvit så förminskad? Om ock vi, för vår del, antaga, att detta hade kunnat väsentligen förebyggas, derest Riksbankens styrelse rätt aktat på kursförhållandena och lämpat sin vexelrörelse derefter — ett påstående, som vi dock ej våga drifva med bestämdhet — så kan denna mening lemnas åsido, för att framhålla en annan utväg, hvilken varit för Riksbanken mycket lätt, nemligen att antingen upptaga ett tillfälligt Jån på en kortare tid, eller ock skaffa sig ett kreditiv på några millioner. Här skulle, efter allt utseende, endast erfordrats en 5 å 6 millioner, för att hålla vår rörelse i orubbad gång och förebygga de svårigheter, hvari den alltför mycket reducerade sedelstocken försatt nationen, svårigheter, som måste inträda äfven under det största allmänna välstånd, när rörelsemedlen så hopkrympa som nu är fallet. Det är af denna grund, vi ansett att skulden för det närvarande trängmälet drabbar icke banklagstifningen, icke de enskilta bankerna, utan väsentligen — Iliksbankens förvaltning. Vi tillägga blott att de Enskilta Bankernas obegugnade sedelutgifningsrätt den 30 Juni d. å. utgör öfver 21 millioner rdr, hvilket visar att dessa banker icke våga — att de skulle vilja är ju påtagligt — utsläppa sina sedlar, till följd af tryckninsen på deras Riksmyntskassor.