Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1866, sida 1

Barbaras Ilistoria ). (öfversättning från Engelskan af S. Nn.) — Lady Bayham och lady Flora! upprepade min tante skarpt. — Gud bevare oss! mannen är knappast räddad från döden ännu, och de äro redan der, jagande efter man. Jag vill inte gå upp. De äro inte af mitt folk — fattiga, stolta, anspråksfulla, utan ens förfäder att skryta af! Om han gifter sig med den flickan, skall jag aldrig förlåta honom. — Gifter sig med henne! upprepade jag med en besynnerlig känsla. — Jag visste nog, fortsatte min tante, hvad de sprungo efter, skickade bud och lemnade sina struntkort med krona på, hvarje dag! Hon har inte ett öre heller — inte ett öre. Bayhams äro i skuld uppöfver öronen — hvarje tunnland intecknadt, och hvarje träd. Aha, lady Flora! Broombill skulle passa ers nåd mycket väl, till och med oaktadt det tillhör en ofrälse. Det fanns likväl en tid, då ni inte ville se på en ofrälse. Usch! Bab, jag kan inte tåla dem. Låt oss gå hem, barn. — Ni vill väl inte gå, utan att se Hugh! utropade jag, nästan färdig att skrika. — Hvarför inte? Han har sina förnäma vänner hos sig. — Men han vill heldre se er än alla förnäma vänner i verlden! — Det är jag inte så säker på, sade min tante mildrad, men obenägen att visa det. ) Se II.-T. N:o 191.