Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1866, sida 1

lig förändring märktes i vårt umgänge. Den gamla okonstlade, glädtiga tonen var borta, och förhållandet var icke längre alldeles detsamma. Jag tror, när allt kommer omkring, att det var mrs Sandyshafts eget fel, och att hon, från början till slut, endast hade sig sjelf att klandra. Hon hade föresatt sig, att hon icke skulle tycka för mycket om lady Flora, och hon kunde icke, om det gällt hennes lif, låta bli att reta honom med familjen Bayhams stolthet. fattigdom och äktenskapsplaner. Hon kunde knappast gjort någonting mera oförsigtigt. Han tyckte temligen bra om dessa menniskor, besökte rätt ofta Ashley Park och emottogs der som en välkommen gäst. Hvad gjorde det honom, om lord Bayham var skuldsatt? Hans middagar voro derföre icke mindre trefliga, och hans portvin smakade derföre icke sämre. Lady Flora kunde vara en kokett; men hon roade honom, och han kunde njuta af hennes sällskap, utan att behöfva gifta sig med henne. Då han först antölls af min tantes näsvisa sarkasmer, skrattade han och parerade dem. Då han fann dem beständigt rigtade mot sig sjelf, blef han uttröttad och slutligen otålig. Sålunda hände det att bittra ord ibland vexlades, att tvisterna för ofta närmade sig gränserna af oenighet, och den gamla tiden kom aldrig tillbaka. Jag saknade honom — o! hvad jag saknade honom! På sednare tiden, då han börjat blifva bättre, hade Broomhill nästan blifvit mitt andra hem. Jag var der nästan hvarje dag. Jag visste hvar jag skulle finna hans favoritböcker, hvilka blommor han mest tyckte om, hur jag skulle stoppa hans pipa, när jag skulle vara tyst och