Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1866, sida 1

XIII KAPIItLEKL. Lilfverringen. Hugh Farquhar tillfrisknade långsamt. Nedbäddad, då snön låg på marken, kunde han icke åter bestiga sin häst förrän hvitsipporna framtittade vid de gamla ekarnes rötter. Hans första ridt var till Ashley Park. Det tycktes vara naturligt, att nu, sedan hans helsa var återställd, skulle vårt umgänge blifva säkrare och förtroligare än någonsin. Det var nu hans tur att vedergälla min tantes långa godhet — titta in som förut — prata och disputera, spela piquet om aftnarne och förnya, med ränta, alla de trefliga besöken från länge sedan. Och likväl sågo vi honom mindre från den tiden. Han var icke längre en fremling i grefskapet, och vi voro icke, som förut, hans enda vänner. Nu, då han var bättre, strömmade visiter och bjudningar öfver honom, och, ehuru han föga brydde sig om sällskapslifvet, tyckte han för mycket om jagt, att kunna försaka de sista jagtpartierna under säsongen. Likväl var detta icke allt. En viss obehag