Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 augusti 1866, sida 3

Blandade ämnen. De tyska småfsurste-racernas undergång beklagas i engelska tidningen ,,News of the Woldsåsom en oersättlig förlust för Europas större fursteslägter. Ivar — säger tidningen — skola konungar och drottningar, prinsar och prinsessor i framtiden finna valbara giftermålskandidater? Förrådet svarade redan för närvarande icke mot e terfrågan, och under inverkan af de nybakade begreppen om gemensamt kött och blod, enligt hvilka detta är lika både för prinsessor och simpla arbetare, är det svårt att föreställa sig hvad som skall blifva följden af en stor förminskning i antalet af fustlika personer i Tyskland. För ögonblicket finnes knappt något regerande hus i Europa, der icke en tysk prins eller prinsessa är antingen konung eller drottning eller svärfar eller mor eller gift med den verkliga eller presumtiva thronarfvingen. IIittills har det varit Tysklands mission att förse Europa med teologi, klassiska ordböcker och kungliga gemåler, och hvad som skall hända, när ännu ett dussin throner blifva öfverändakastade, är svårt att förutse. När alla de många koburgarne, som äro så kloka att hålla sig ett par religioner i de olika grenarne af sin familj, så att de kunna komma till gagn, både nä! katoliker och protestanter behöfva dem, sjelfve hafva upphört att vara furstliga personer, skall förlägenheten först blifva riktigt känbar. Sedan skall, af lätt insedda skäl, en grundlig undersökning af hela an om giltigheten af de så kallade morganatiska äktenskapen komma på dagordningen-Auktion på nunnehår. I ett kloster i Paris hölls nyligen offentlig auktion på allt det hår, som afklipp af de unga flickor, som der i klostret tagit slöjan sedan 1510. På auktionen såldes 590 skilpund hår och inbragte en summa af 21,600 rar, Ett resande sval-bo. Det torde höra till sällsyntheterna, att svalor bygga bo under relingar på fartyg, som dagligen äro i gång. Icke desto mindre har detta i år inträffat å den på Clarelfven mellan Carlstad och Lyckan gående ngaren Örn-. Redan tidigt på sommaren märkte ång skapten Svartling, som för nämnde farty; att svalorna hade ett färdigt bo på styrbords sida under det utskjutande däcket, icke långt framom hjulhuset. Till följe af stänket från hjulet sönderslogs dock detta bo — men svalorna tappade der före icke modet utan byggde ett par alnar längre fram och hafva der utkläckt ungar, som i dessa dagar gjort sin första utflygt, men återvända dock sitt hemvist, som, mä rdigt nog, kunas för öfverspolning. då det ligger högst 12 tum öfver vattenytan. Under liggtiden ha svalorna gjort resan fram och tillbaka mellan Ly stad, men sedan föda måst anskaffas arne, tyckas de haft sitt egentliga tillhåll i ä on af staden, hvarvid de dock punktli medföljt fartyget på halfva vägen och åter på samma ställe varit det till möte: En snapphane-historia. Ett band snapphanar kommo till prestgården i Hoby i Blekinge, för att göra sig en glad dag. Men innan de plägade sin lekamen beslöto de att skaffa sig en sj njumins, g. och i den pris a afsigten förde depresten ut i skogen, för att hänga honom. Ett par af de vilda sällarne togo gudsmannen i håret, och så bar det af för att söka ett lämpligt träd. En af snapphanarne var humorist, och han propone de att presten skulle hålla ett litet afskedsta nan han fick snaran om halsen. Detta förslag he sades med bifall, och presten fick stiga upp på en stor sten, kring hvilken hans lifvade åhörare togo plats under den muntraste sinnesstämning. Den misshandlade presten höjde nu sitt hufvud och började med hög röst en strafkande predikan. Till en början gälla skratt, men omsider blefvo y klande stigmännen grepos af orden, som gingo från den vältalige prestens läppar, och inom kort böjde de alla knä kring stenen, lyssnande med andakt till talarens stentor stämma. När presten hade skriftat dem nog, sändes ett par att hemta de heliga sakramenten, hvarefter nattvarden utdelades till de ångerfulla syndarne. Stenen fick deraf namnet ,. Hoby altare, Vid åhörande af denna sägen måste man beundrande utropa: I forntiden fanns det verkligen Jrester som dugde! Ur en kyrkobok. Jönköpings tidning har fått tag i en gammal kyrkobok för Skärstad och meddelar derur följande anteckningar: Anno 1638 den 4 Januari kom en piga från Stockholm, den der ock hade bispens brefi Wexiö och hon qvaldes under tiden af satan och henne Vid kyrkoräkningen för 1648 finnes antecknadt: ..Offerstocken bröts sönder om natten emellan den 14 och 15 April och alla pengarne stulos bort. En förbannat gärning! — ————