ar samlat i sina södra provinser för att ifva dessa fordringar eftertryck och, om å nödigt blir, återupptaga kriget medle talien, angifves till 40,000 man i Tyrolen ch 160,000 i och omkring Görtz, der i rkehertig Albrekt har sitt högqvarter. mellertid skrifves från Wien till Åugsurger allg. Zeitung: Det skall hafva yckats kejsar Napoleon att göra konung Victor Emanuel begripligt i hvilka faror an skulle störta sig genom att fasthälla in fordran på Sydtyrolen, och det lär vara å grund af dessa föreställningar som de talienska trupperna fått ordres att draga ig bakom demarkationslinien. Men icke ns optimisterna i härvarande diplomatiska cretsar hoppas, att Österrike skall erhålla sågot penningvederlag för Venetien. — Samme brefskrifvare meddelar, att de i Wien församlade afsatta furstarnes diplonater mycket ofta sammanträffa för att ädgöra om åtgärder egnade att återförkassa desse furstar deras troner; men att nan hvarken i Wien eller Paris gerna ser å många restaurationslystna elementer församlade som de hvilka nu sammanträffa Wien, der de fördrifne furstarne från lLyskland och Italien räcka hvarandra hanlen, och dit nu på köpet den franske tronpretendenten grefven af Chamhord anländt, för att göra samlingen fullständig. I Österrikes inre författningsförhållanlen synas betydelsefulla förändringar förestå. Den nuvarande sederalistiska ministeren Beleredi-Majlath har sitt väsendtliJaste stöd i kejsarstatens stora slaviska beolkning. medan de tyska och ungerska elementerna helst se ett dualistiskt regeringssystem infördt, hvarigenom riket skulle srupperas i tvenne af hvarandra oberoende nalfvor: konungariket Ungern och länderna på andra sidan Leitha-floden. För att förebygga eventualiteter af denna art, hvarigenom de slaviska befolkningarne lätt kunde blifva politiskt splittrade och underordnade tyskarne i vester och magyarerna i öster, hafva ledarne för de slaviska nationaliteterna (isynnerhet czeckerna i Böhmen och sydslaverna i Kroatien) hafstflera möten i Wien och konferenser med ministerpresidenten Belcredi. Slavernas program utgår på att i vestra hälften at riket konstituera 3 olika nationella grupper: 1) Galizien med Bukovina (polsk och ruthenisk nationalitet) 2) Böhmen, Mähren och österrikiska Schlesien (hufvudsakligen czeckisk); 3) erkehertigdömena Öfra och Nedra Österrike samt de öfriga arfiänder, hvilkas befolkning är öfvervägande tysk. Hvar och en af dessa tre grupper skulle hafva sin särskilda landtdag för alla inre angelägenheter, medan för behandlingen af rikets gemensamma angelägenheter skulle upprättas ett nytt riksråd, till hvilket samtliga landtdagarne och ungerska parlamentet hade att sända delegerade. Detta program är till sina grunddrag detsamma, som redan år 1849 uppsattes af der bekante böhmiske historikern Palacky och som under förhandlingarne på landtdagen i Prag åter anbefalldes af de czeckiske ledarne. Det lär äfven hafva större utsigt än något annat att vinna kejsarens bifall. Det tyska partiets organer i Wien äro naturligtvis icke belåtna med dessa slavernas politiska sträfvanden. Den 10 dennes hade ett antal i Wien församlade slaviska ledare hos grefve Beleredi en audiens, i hvilken czeckerna och polackarne särskildt gjorde statsministern bekant med deras önskningar. Det af preussiska regeringen för deputeradekammaren i Berlin framlagda förslaget till vallag för nordtyska förbundets ksdag stadgar hufvudsakligen följande: Valma hvarje välfrejdad preussare, som fyllt 25 år, ej står under förmynderskap eller är under konkurs eller åtnjuter fatigvård af staten eller kommunen; valbar hvarje valberättigad preussare, som i minst 3 år varit statsborgare; person, som bekläder offentligt embete, behöfver ej särskildt tillstånd för att bekläda riksdagsmannaplats; på 100,000 själar väljes en deputerad; öfverskjuter en valkrets innevånareantal denna siffra med minst 50, 000, knas detta öfverskott för fulla 100,000; valkretsarne indelas i smärre distrikter i och för rösternas afgifvande; valhandlingen är offentlig, men den får öfvervakas endast af sådane kommunens innevånare, som ej bekläda statseller kommunalembeten detta förmodligen för att hindra allt obehörigt inflytande på valmännen!. valrätten utöfvas personligt genom röstsedel utan underskrift; valet är direkt och afgöres genom absolut majoritet eller vid lika röster genom lottning. — Utom de stater, som Preussen står i beråd att med sig annektera, nämligen Holstein, Schleswig, Hannover, Kurhessen, Nassau och Frankfurt, komma sannolikt att i detta parlament representeras följande stater, hvilka redan gifvit sitt bifall till ett nordtyskt förbund: Mecklenburg-Schwerin, Mecklenburg-Strelitz, Oldenburg, Braunschweig, SachsenWeimar-Bisenach, Sachsen-Altenburg,Sachser.-Coburg-Gotha, Anhalt, SchwarzburgSondershansen, Schwarzburg-Rudolstadt, Naldeck, Reuss yngre linien, SchaumburgLippe, Lippe, Liibeck, Bremen och Hamburg. Sachsen-Meiningen och Reuss äldre linien, hvilka på förbundsförslaget gåfvol ett vägrande svar, nödgas väl äfven följa med strömmen. Möjligt är, att Baden, daktadt sitt geografiska läge, ansluter sig till det nordtyska förbundet. I preussiska deputeradekammarens möte len 14 inlemnade regeringen sin ansökan om frihet från ansvar för sin finansförvaltning år 1862 intill nu. Denna frihet från juridiskt ansvar ur författningens synpunkt är att skilja från revision af förcaltningens detaljer, hvilken revision med itsöljande decharge regeringen önskar må sa rum. Regeringen tillkännagaf, att budgeen för år 1867 skall blifva färdig tids nog för att kunna offentliggöras före årets: slut, samt begärde tillstånd att få använla 151 millioner thaler till bestridande aff!