Barharas Historia). (Örxersättning från Engelskan af S. N—n.) Då han sade dessa ord, sjönk hans röst nästan till en hviskning, och han lade trött tillbaka hufvudet. Jag satt stilla, tänkande på berättelsen jag hade hört, och undrande hvarföre och när han satte figureraa till skizzen. Efter några ögonblick, återtog han sjelf ämnet och sade: — Denna händelse förföljde mig plågsamt flera månader. Jag hade den alltid för ögonen och drömde derom nästan hvarje natt; derföre tog jag en dag fram skizen och tillsatte alla figurerna, som du ser dem. Jag tänkte, att det kunde borttaga någonting af intryckets liflighet — öfverflytta det från min hjerna till papperet. Och det gjorde så. Jag tänkte allt mindre derpå från den stunden och slutligen förbleknade det helt och hållet. Göm nu bort tafian. Jag ville helst icke åter se den. Jag lydde, hopsamlade alla ritningarna i en portfölj och smög mig tillbaka till min gamla plats. Att sitta der timtals, utan annan sysselsättning än då och då hemta hans medicin, eller söka rätt på den bok han önskade läsa, eller skala hans apelsiner, gjorde mig till den lyckligaste af var I relser. Ilugh hade nu återtagit sin tidning, och vi voro tysta en lång stund. Derefter öppnades dörren, och Tippoo kom in, med två kort på en bricka. — Lady Bayham och lady Flora Per) Se H.-T. N:o 190.