I sanning ett utsökt hufvud. Hvilken touche! hvilken kolorit! — Och hvilket ämne! Du kunde verkligen spara något af din beundran, mamma, för naturen, på hvilken denna konst blifvit använd. Jag har aldrig sett ett mera intagande uttryck eller mera talande ögon: Hvem var denna dame, mr Farquhar? — Denna dame, sade Hugh allvarsamt, var min moder. De båda fremmande uppgåfvo ett utrop och stego upp för att närmare granska taflan. — Jag har sett mrs Farquhar många sånger, sade lady Bayham, efter en kort tystnad, men hon var då äldre och mycket förändrad. Hon hade dålig helsa, tror jag, flera år innan hon dog? Hneh böjde på hufvudet och såg plåsad ut. — Puder var också helt och hållet bortagdt, innan jag gifte mig, och jag träffade aldrig er moder förrän jag kom hit ned med min man. Modet, mr Farquhar — modet, och några år mer eller mindre, söra hela skilnaden för vårt kön! Vid hvarje annat tillfälle, och i anleding af hvarje annat ämne, skulle Hugh sannolikt hållit det artiga tal, som lady Bayham väntade, men nu nöjde han sig ned en ny bugning och tystnad. Lady Flora bet sig i läppen och kastade en varvande blick på modren, men det tjenade ill ingenting. Ladyn var känslolös och ortfor att granska taflan genom sin lorgrett. — Ögonen, mr Farquhar, likna edra, sade ion. Ögonen och hakan — men jag ser ngen annan likhet. Hon var mera lik er, lå hon var äldre. Ni måtte varit ung,