men jag ser ingenting här, som kunde tjena till att utvisa dem. — om ni vill uppticka min smak, måste ni först upptäcka mitt sanctum, sade Hugh, och det, lady Flora, ligger öfver er synförmåga. — Ah, ni har ett sanctum också? — Det aldraheligaste. — Hvar ligger det? — Det är en hemlighet, känd endast at Tippoo och mig sjelf. — Ett lönnrum! 0, förtjusande! Vi vilja söka efter det, under det ni är för sjuk att hindra oss. — Inutile! Detta gamla hus är en öken, fullt af mörka vrär, hemliga trappgångar och korridorer. Ni skulle endast gå förlorad, liksom Ginevra. — På det ni kunde upptäcka mitt skelett, femtio år härefter, och sätta det i ett glasskåh till allmänt åskådande! Mr Farquhar, ni är en angenäm profet. — Nej, slutsatsen är er egen. — UAllons, Sieur de Broomhill! utmanar ni mig att upptäcka ert gömställe? — Himlen förbjude! Jag tror, att ni då icke skulle lemna någon sten orörd eller någon dörr oförsökt tills ni hade lyckats! Jag respekterar för mycket min egen sinnesfrid att någonsin kasta handsken åt en dame. — Mr Farquhar är en klok krigsman, sade lady Bayham, med ett matt leende. Det der hufvudet öfver kaminen är förtjusande och måladt, om jag icke misstaser mig, af sir Thomas Lawrence. — Ni har rätt, min fru, svarade Hugh. Sir Thomas Lawrences pensel, och ingen annan. :