Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 augusti 1866, sida 3

tes knappast drömma. Plötsligt höles fotsteg i korridoren, och en hand les på handtaget till dörren. Jag stör de upp; men det var försent — min tate var redan väckt och doktor Topham tod i rummet. — Faran är förbi, sade han andsdd. Han är vaken — han har frågat efte er — yrseln är borta — han skall lefv Hvarpå min tante steg upp, sattesig åter ned, betäckte ögonen med hanen och, efter ett ögonblicks tystnad, tldt och tydligt sade: Gud ske lof! Hvad mig beträffar, utbrast jag en flod af tårar, och trodde att mitt hirta skulle brista af idel glädje. XII KATLIILET. Convalescenten. Här är ett trefligt rum med utsisg åt en trädgård. Taket är högt, och Iten visar spår af urblekt förgyllning. Der äggarne icke äro betäckta med täor, äro de beklädda med böcker af ettallvarsamt utseende, inbundna i kalfsinn och ryssläder. Öfver kaminen hängeett ovalt porträtt af en mörkögd dam, red pudradt hår, och öfver dörren ett a en herre i peruk och manchetter. En muter brasa brinner i kaminen, och den sette katten på mattan njuter sönmigt eraf. Så gör äfven herrn på soffan tätt Jedvid, der han ligger med haltt tillstna ögon, glömmande tidningen, som ju nu föll ur hans hand, och den färdigskade apelsinen, som väntar på bordet bilvid honom. Derute skiner solen klart;men här är den behagligt utestängd, utot der en lång solstråle smyger sig emella de