Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 augusti 1866, sida 3

kropp häfva sig framåt — och jag tillslöt mina ögon med fasa och lyssnade. — Lyssnade! upprepade jag med en låg, förfärad röst. — Hvad hörde ni, Hugh? — Jag hörde ett doft ljud, som af någonting äterstudsande från klippa till klippa. Då jag åter såg upp, låg han ders som du ser honom på tafian — död, död, inom några alnar från mina fötter. Jag betäckte ögonen med händerna och ryste. Mn Hvad gjorde ni då? frågade jag, efter ett långt uppehåll. — Jag gick ned, på hvad sätt vet jag knappast, och fann den gamle mannen rengörande sin bössa utanför dörren till hyddan. Jag kan icke påminna mig hvad jag sade. Jag vet endast, att vi gingo upp på berget tillsammans, Loizet, Jean, Jacques och jag, och att solen var nere, då vi uppnådde olycksstället. Sedan bundo vi ihop våra Alp-stafvar och buro liket ned till byn. Det hände för tre eller fyra år sedan, Barbara; och hans graf var alldeles grön, då jag sist såg den. (Forts.)