Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 augusti 1866, sida 1

nga snyftningar mer, petite! Du skall gå! med mig till hushållerskans rum, och hon. skall tvätta bort tårarne från dina kinder, och sedan skola vi gå in i balrummet tillsammans och få en dans! — Dans! upprepade jag midt under min sorg. — Skall jag dansa? — Naturligtvis, och jag skall blifva din kavaljer. Eccola! Jag trodde nog, att solskenet snart skulle komma tillbaka. Dermed förde han mig ur förmaket och längs en korridor in i ett litet nätt rum, der en gammal dame i svart siden serverade kaffe och the att skickas upp till gästerna. Vid ett ord från mr Farquhar, förde mig denna förträffliga gamla dame till ett inre rum, der hon tvättade mitt ansigte, borstade mitt hår, knöt om mitt skärp och gjorde mig helt fin och presentabel. Sedan fattade han åter min hand, och vi gingo in i balrummet. Balrummet var porträtt-galleriet, men porträtt-galleriet förvandladt — omskapadt till ett föland. Det såg ut som en ofantlig löfsal. De gamla porträtterna smålogo genom ramar af myrten och rosor — väggarne, ljuskronorna och musik-läktaren voro prydda med guirlander af murgrön, guldblommor och vinterljung — kulörta lampor och kinesiska lyktor hängde mellan löfven längs hvarje pelare och taklist — orkestern var behängd meå flaggor af många nationer, och vid öfra ändan af rummet, fyllande med sin blotta värdighet nästan hela väggen, hängde Paul Veronese. Lägg till allt detta en glad menniskomassa, sväfvande parvis i valsens hvirflar, och den berusande musiken, och fatta sedan den andlösa förtjusning, hvarmed jag stannade på tröskeln, hand i hand med egaren till