Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1866, sida 2

eget hus och bland sina egna gäster, tänkande andra tankar och sysselsättande sig med andra ämnen än deras. Vid nedersta ändan af bordet, der sir John Crompton satt, var tio gånger muntrare. Här cirkulerade vinet flitigare, pratet var lifligt, och alla voro grannar och bekanta. Kapten Carters fullblodshäst och miss Rowlands giftermål, förträffligheten af mr Farquhars moselle och den sorgliga affären nära Ipswich mellan polisen och soldaterna utgjorde hufvudämnena för deras samtal. Under tiden lyssnade damerna och föllo in då och då; de yngre talade sakta och skämtade; den fete herrn med det skalliga hufvudet tog två portioner af allting; presten vid motsatta hörnet talade om jagt och drack mera än någon annan herre vid bordet. Allt detta iakttog jag och mycket annat dessutom. Ingenting undgick mig — icke ens betjenternas nya livråer, eller de nya möbler, som prydde rummet, eller de nya tapeterna. Ester att hafva betraktat alla dessa föremål tills de blefvo dunkla och med förtjusning hafva lyssnat till den bleke unge man, som gjorde ordlekar, och ställt oändliga frågor till den gamle vänlige herrn, bredvid hvilken jag hade lyckan att sitta, voro mina ressurser slutligen uttömda, och jag längtade efter frihet. Jag såg på min tante och undrade, om icke hon också var trött af middagen vid den här tiden; men hon tajade med en äldre herre i glasögon och tycktes mycket road. Jag såg rundt omkring bordet och upptäckte blott leende och blossande ansigten. Att äta, dricka och vara munter var ordningen för dagen, och utom i värdens ansigte, kunde jag ingenstädes läsa någon brist på nöje. Han