Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1866, sida 1

nöga gräset på en af de Chiliska Anderna, med icke ens en kappa till täcke. Äret derförut åt jag min rostbiff och plum-pudding med officerarne vid Fjerde Lätta Dragonregementet i Calcutta. Det är ingenting att skratta åt, skall jag säga er, att komma tillbaka till detta infernaliska land för dimma och frost, efter att fem långa år hafva kringströfvat, der den eviga våren blomstrar. Dante var af mitt sinne, då han af helvetets lägsta krets gjorde en isig region och inbäddade Hans Majestät midt deri! — Om ni hade nöjt er med att lefva anständigt i ert eget land, sade min tante knarrigt, — skulle ni aldrig känt någon skilnad. Vill ni taga litet konjak till ert kaffe? Jag kan inte tåla att höra folks tänder slå emot hvarandra som kastanjetter. — Det är en helsosam dryck, och jag afslår den icke. Barbarina mia, skall du bevärdiga mig med en kyss i afton? Så! Det var en liten skygg helsning! Ers nåd är rädd om sina rosenläppar, tycker jag. Ah! om du blott visste, hvad jag har tagit med mig att visa dig och 1 hvilken af mina fickor det ligger! En bok, petite — en bok full af målningar! Mina händer voro inom ett ögonblick i hans fickor; ty vid denna tid voro dessa fickor en förtrolig mark. Det första jag drog ut var en liten fyrkantig paket, förseglad i båda ändarna — det andra, en bok med ett silfverspänne. — Vänta, sade han, i det han tog det förra från mig och bröt sigillen, — detta är en kortlek, mrs Sandyshaft, som jag föreslår att spela vår piket med i afton Va