Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1866, sida 1

zod och betrakta dem, och säg mig hvilka som äro trumf. Sägande detta, lade han ut på bordet jugo eller trettio visitkort, derunder hjertigt skrattande åt min tantes förvåning. — General Kirby — mr Fuller — mrs Fuller — sir John och lady Crompton — miss Price — lord Bayham — kapten Carter — mr, mrs och miss Capel — hvar, i himlens namn, har ni fått alla dessa ifrån? — De hafva samlats sista månaden, och jag plockade dem ur en korg i min studerkammare i eftermiddag. — Har ni besvarat någon af dessa visiter? — Icke en enda. Jag har funderat på att skicka Tippoo omkring, som min representant! — Orimligt! — Inte alls. Han behöfver endast ligga tillbakalutad i ett hörn af vagnen, bära glachandskar och räcka ut visitkort genom fönstret. Om någon uppfångade en skymt af hans ansigte, skulle man endast tro, att det myckna resandet förderfvat min hy. Ni kan vara öfvertygad, att han skulle göra det mästerligt och vara vida mer majestätisk än jag sjelf. Men min tante endast skakade på hufvudet, tog en blyertspenna och en bit papper och började allvarsamt göra en förteckning på alla namnen. — Har ni något begrepp, sade hon straxt derefter, — om antalet af depersoner, som dessa kort representera? 601 — Nej. — Godt — wellan nittio och hundra. — Omöjligt! — Betviflar ni det? Se här då! Corumptons hafva fem döttrar, så att deras kort