Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 augusti 1866, sida 2

från mer än ett fjerdedels århundrade tillbaka. Presentationer i sanning! Det var jag, min herre, som först hade nöjet att presentera er för er egen fader. Jag våsäga, att ni inte kommer ihåg den händelsen så noga som jag. En skugga, en oro, ett obeskrifligt nåsot gled öfver Hugh Farquhars solbrända msigte vid dessa ord. — Jaså! sade han lågt. — Ni kände då min moder? — Ja — en den förträffligaste och skönaste dame, välgörande och ädel. Hon var älskad af rik och fattig, och hennes minne lefde länge välsignadt i hela denna trakt. Mr Farquhar böjde allvarsamt ned hufvudet. — Ni gör henne rättvisa, min herre, sade han, i det han vände sig bort med en suck. Några ögonblicks tystnad uppstod, hvarunder doktor Topham och min tante vexade utmanande blickar och tycktes längta ut börja sitt vanliga käbbel. Straxt derster tala le Hugh Farquhar åter. — Det förvånar mig, doktor Topham, sade han, att jag inte kan påminna mig rt utseende. Ert namn tycker jag mig lafva hört förut, och likväl, då jag var )ojke och kom hem från Eton och Oxford mder ferierna, var det mr Stanley, som — — Just så. Mr Stanley från Norman)ridge, afbröt doktorn. Er far och jag unde aldrig komma öfverens, mv Farquvar. Mr Stanley är en mycket skicklig nan — fastin han tycker för mycket om ancetten. — Håll er mun, doktor, sade min tante karpt. — I ä-en alla ett röfvareband. Nå