lefva så länge. Då utfaller min lifränta, och de stackars barnen hafva åtminstone något att vinka på. Från detta ögonblick höll hon sig alldeles stilla i sängen, förbjöd alla att tala med henne eller komma henne nära eller göra minsta buller, som kunde störa hennes på en punkt fa de uppmärksamhet. Och hon förblef orörlig om fastnaglad vid sängen, med stel blick och hushållade med sjelfva andedrägten. Spänningen i hennes magra drag förrådde en omåttlig ansträngning af en fast vilja. Fyra dagar derefter, då läkaren med förvåning ännu fann henne i lif, upprepade hon: ,.Jag måste lefva till den 10, doktor, så att barnen kunna utfå lifräntan. De följande dagarna syntes inge ändring försiggå med henne; hon sof hvarken dag eller natt ech förtärde blott emellanåt litet sockervatten. Slutligen kom den 10 Juli. Anda från morgonen syntes hon vara mycket upprörd. Hennes blick var oafvänd riktad på urtaflan. Man hörde henne mumla: ,Min Gud, ännu några timmar! Framemot ddagen kom en kommis och lemnade de 1,500 francs och fick å dem ett qvitto, som låg tillreds. Då hon såg penningarna uppräknade på bordet och han gått, slappades hennes ansigtsdrag och upphörde hennes händer att sluta sig omkring sängtäcket. Hon drog djupt efter andan och sade: Nu kan jag dö. Man närmade sig till henne — hon var död. En stolt bankir. När preussarne ålade Frankfurt tvångslånet af 25 millioner gulden, så skall bankiren Charles Rothschild hafva svarat general Manteuffel att han icke ämnade lemna något bidrag dertill. De kunde gerna plundra hans källare om de funno för godt, men om det skedde, skulle han låta protestera alla de vexlar han innehade, utfärdade af preussiska bankirer, så att de skulle nödgas inställa sina betalningar. bigantisk försattareverksamhet. Uti en engelsk revy uppgifves att abbe Migne nu håller på att fullända sitt stora redaktionsarbete af kyrk fäderna. IIäraf ha redan utkommit tvåhundr tjugotvå qvartvolymer omfattande de latinska f derna, ifrån Tertullianus till Innocentius den tredie Han har också i samma format fulländat utgifvandet af 109 volymer af de grekiska fäderna från Clemens till Photius och håller nu på med den andra serien från 891 till 1,472, som blir 52 volymer. Det är den mest gigantiska utgifvareverksamhet man känner under en mans ledning. Men om det är svårt att hinna utgifva alla dessa helige mäns arbeten, huru mycket svårare skulle det icke vara för en person att genomläsa dem alla. Här i Sverge skulle icke hela presteståndets ledamöter vid en f. d. riksdag förslå dertill; dock vore det nog en intressant sysselsättning för dem att försöka, nu som de icke mer äro upptagne af de offentliga samhällsbestyren. Nordamerikanaren Peabody, som längesedan förvärfvat sig ett så vackert namn genom sina stora gåfvor till staden London för uppförande af arbetarebostäder, har nyligen skänkt staden Boston 1 million dollars till arbetarebostäder och dessutom till tre stora skolor i staten Massachusetts gifvit 50,000 dollars hvardera. — Han har nyligen gjort en resa i Canada och der blifvit rättsligen firad mera än någon monark. .—