afsigter, ty de läto oss ej mera komma inom skotthåll, hvarjemte solen redan började bränna hett, så att vi beslöto ana vår återfärd. — Något trötta, men särdeles nöjda med vår utflykt, återkommo vi till staden. der ett bad i den salta böljan snart återupplifvade oss. Efter denna lilla skitz af lifvet bland de yttersta hafsskären, torde jag så nämna några ord om sccietetslifvet bland badgästerna inne i staden. Utom de vanliga oircerna på Onsdagar och Söndagar hafva tvenne särdeles lyckade, allmännare nöjen blifvit arrangerade af den inom societeten valda direktionen. Det ena egde rum Thorsdagen d. 2 d:s, då, kl. 4 på eftermiddagen, ungefär 20 segelbåtar, alla uppfyllda af glada grupper, afgingo under musik till Groviken, der åtskilliga anordningar voro vidtagna. Vid framkomsten dracks kaffe i det gröna, hvarefter andra förfriskningar serverades, och man tillbragte der ett par timmar under den gladaste sinnesstämning. Omkring kl. 7 på aftonen skedde återfärden till staden, hvarefter man åtskiljdes för att åter sammanträffa i den så kallade Kalfhagen, der souper serverades straxt efter kl. 9. Vid denna tid strålade det lilla plantaget at hundradetals kulörta lyktor, hvilka voro anbragta mellan de lummiga träden, och det hela gjorde en verkligen öfverraskande effekt mot den mörka qvällshimlen. En stor folkmassa omgaf denna lund, der hvarje träd tycktes bära glimmande frukter, och i hvars inre de glada gästerna rörde sig under den fantastiska belysningen från träden och bengaliska eldar. Efter slutad souper aftågade man till societetslokalen, der en särdeles animerad dans fortgick till kl. 1. Denna fest var af societetens herrar arrangerad för damerna, hvilka samteliga voro inbjudna, och jag tror att de sköna gästerna voro belåtna med sin afton. Måndagen och Tisdagen den 6 och 7 dennes gafs societetsspektakel till förmån för Crusellska fonden. Äfven nu visade sig den smak och esprit darrangement, som i så hög grad utmärka den nuvarande direktionen för nöjena. Man gaf den bekanta komedien: , Herre, tag bort er dotter, en trio för pedalharpa, fortepiano och violoncell, hvarjemte man hade den sällsynta njutningen att få höra tvenne sånger: ,,Norrland samt:, Jord och himmel jag, föredragas med harpackompagnement. Jag har sällan hört något mera anslående än föredraget af den sistnämnda visan. Dessutom sjöng en kör af damer och herrar den herrliga sången , Flyttfoglarne:, och föreställningen afslutades med en charmant tablå föreställande Murillos madonna. De båda representationerna voro så talrikt besökta som salongens utrymme medgaf. Au revoir! S. N.