Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 augusti 1866, sida 1

gen a med sina a hofv ar — gnistorna sprakade från en sten allt då och då, och våra skuggor ilade bredvid oss, som spöken i månskenet. Nu konimo vi till en grupp af kojor, endast dolda från Stoneycroft Hall af en kröning i vägen — nu till dammen och det gamla huset, der ljus rörde sig af och an i fönstren. Vi funno trädgårdsporten öppen — (jag var glad derötver, ty vi skulle säkert hoppat öfver den, om den varit stängd) och redo upp till dörren i fullt galopp. Itt vidrörande af tygeln, ett ord, och Satan stod, så fradgande och skälfvande han var, orörlig lik en häst huggen i svart marmor. Mr Farqular steg af, med mig i sina armar, och höjde ridspöet för att knacka på dörren; men den öppnades innan slaget föll. och min tante utträdde, med ljus i handen. Hon såg blek och sträng ut, öppnade sina läppar liksom till en fråga, uppgat ett gällt skrik, då hon såg mig titta fram genom pelsverken, och s läppte ljuset. Funnen! Bab — styg det har varit! Och dermed ryckte hon mig till sig, halft gråtande, halft skrattande, kysste, knuffade och ruskade mig, och visste icke, om hon skulle vara glad eller ond. Sedan kom Jane springande med ljus, och der blef mera kyssande och bannande, och sedan stodo vi alla stilla för att hemta andan. Min tante vände sig från mig till mr Farquhar. Och det är till denne herre, som jag står i skuld för återbekommandet af min ty)mmam sade hun, 1 det hon fästade sina funnen! Jane, kom hit! O elaka Bab, hvilken afton