4 3 TYSKLAND. Underrättelserna från Preussen antyda. att representationens majoritet tillsvidare vill undvika en strid med regeringen. De beggefrisinnadegrupperna— framstegspartiet och venstra centern — till hvilka polackerna och det lilla katholska partiet sluta sig hade beslutat att återvälja Grabov till president, och sökte förmå de gammalliberale att härom förena sig med dem, men dessa afslogo det och förklarade sig blott vilja rösta för grefve Schwerin, som äfven de konservative acceptera. Grabow afböjde nu presidentskapet, för att icke straxt splittra församlingen. Presidentvalet egde nu rum den 10 dennes. Vid första omröstningen erhöll ingen absolut majoritet. Vid ny, bunden omröstning emellan Forkenheck (framstegsman), Arnim (af junkerpartiet) och Schwerin (gammalliberal) erhöll den förstnämnde flesta rösterna, 170 stycken och utsågs alltså till kammarens president. Hufvudfrågan är och förblir, om den i trontalet bebådade propositionen om indemnitet för de senaste årens förvaltning utan bevillning blott framställes rent formelt för att taga detta vapen ur oppositionens hand, eller om regeringen är sinnad att för framtiden erkänna landtdagens bevillningsriitt och foga sig i dess beslut, äfven om de äro vägringar af äskade bevillningar. Junkerpartiets organ Preuss. Zeit. och till en del äfven Allg. Zeit. synas tro på det förra nativet. Deremot uttalar sig den ministeriella ,,Prov. Korr. långt mera försonligt och betonar, att regeringen aldrig påstått sig hafva i författningen grundad rätt att regera utan budget, utan blott ansett för sin pligt att med fästadt afseende vid statens väl sätta sig öfver denna oregelmässighet. Samme tidning beledsagar notisen om general Manteuffels sändning till Petersburg med följande anmärkningar: , Ryssland tager både som europeisk stormakt och på grund af de mångfaldiga slägtskapsförhållanden, hvari kejserliga familjag står till tyska furstehus, liflig del i förändringarne i Tyskland. Såsom en följd af de vänskapliga 1örhällanden, som bestå emellan preussiska och ryska regeringen, syntes det ändamålsenligt och önskligt, att göra Ryssland törtroliga meddelanden rörande Preussens nödvändiga synpunkter och steg i detta hänseende. De bekymmer, som här och der yttrats angående Rysslands förmodade ställning till de sväfvande frågorna, skola säkert snart visa sig ogrundade. Tyska tullföreningen måste ombildas till följe af förändrade förhållanden. De sydtyska staterna skola vid fredsunderhandlingarne lemnas tillfälle att förblifva i fullföreningen, om de underkasta sig sådana vilkor, att förra hindren för en tidsenlig utveckling bortfalla; d. v. s. om de finna sig i, att kungen af Preussen i förening med det nordtyska parlamentet företager ändringar i tulltariffen, utan de vidlyftiga förhandlingar med alla makter, som hittills varit nödiga. ITALIEN. Angående regleringen af gränsen mellan Italien och Österrike heter det i -Times: Gränserna af Venetien blefvo år 1815 mycket godtyckligt bestämda. Till kusterna af Istrien och Dalmatien torde icke Italien kunna anses hafva bättre rätt än till de Joniska öarne. Om det emellertid nu kan förvärfva hela den förra republikens terra firma, så bör det gerna afstå från transmarina besittningar. Lugnt tänkande italienare hafva icke heller anspråk derpå. Endast på de små distrikten Trient och Roveredo äro hela det italienska folkets tankar riktade, och här ligger faran för en ny sammanstötning. Det kan icke förefinnas något tvifvel om dessa distrikters nationalitet; tyskarne sjelfva kalla dem: Wälska Tyrolen, och innevånarne tillhöra den rent lombardiska stammen fullt ut lika mycket, som deras grannar i Brescia och Bergamo. Med undantag af några år 1815 dermed förenade dalar är likväl Trentino en mycket gammal österrikisk besittning. Biskopsdömet Trient förenades redan 1363 med Tyrolen och kom tillsammans med detta land genom giftermål till huset Habsburg. Roveredo, som venetianarne hade i besittning från 1416 till 1609, blef sistnämnde är en del af österrikiska monarkien, från hvilken det aldrig sedan varit skiljdt. Det skulle å Österrikes sida vara en vis politik att undanrödja detta sista tvistefrö mellan nämnde land och Italien. Besittningen af Etsch-dalen ända till Gardasjön — denna nyckel till de vägar, som leda till Tyskland — af en fremmande, fiCAAAA — Ctarkans harneat veta om saken? — Mer I