Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 augusti 1866, sida 2

sterna komma att a ag. Försäljningen af Stockholm—öteborgs ångbåtar. Eftersom hr Å. O. Wallenberg haft mod att förklara denna mer än årsgamla affär, som genast gjorde här ett högst vidrigt intryck, fullkomligt hederlig, så nödgas vi återkomma till densamma, och göra detta så mycket heldre, som vi hoppas att sådana ,hederliga affärer skola göras omöjliga, derigenom att de blifva framdragna inför en straffande och varnande offentlighet. Aktieegarne uti bolaget Stockholm— Göteborg hade, enligt en föregående stämmas beslut, blifvit sammankallade till en extra bolagsstämma i Stockholm, den 12 April 1865, ,för att öfverlägga och besluta om försäljning af ett eller flera af bolagets fartyg jemte andra dermed gemenskap egande ärenden. På grund af denna kallelse hade 14 personer infunnit sig, representerande 115 aktier af de 600, hvarpå bolaget var grundadt. När fråga uppstod om försäljning af bolagets ångbåtar, upplyste kaptenlöjtnanten Cramtr, på direktionens vägnar, att anledning var för handen att antaga det ångfartyget ,,Göteborg skulle i år få förmånlig emploj i och för fyllningsarbetena vid sammanbindningsbanan, äfvensom att on öfverenskommelse var att motse med Helsingörs och Helsingborgs ångbåtsbolag för reglering af taxan i Sundet, hvarigenom större insegling nu kunde motses. Oaktadt dessa upplysningar beslöt flertalet af de närvarande att åtgärder borde vidtagas till försäljning af bolagets fartyg, ett yrkande, som föranledde direktionen att nämna, det den i dag emottagit ett skriftligt anbud från stadsmäklaren Zethraeus att inköpa samtliga ångbåtarne för 120,000 rdr. Under diskussionen härom upplyste hr Cramr, att han ansåg , Amiral v. Platen vara värd 60,000 rdr och de andra fartygen 120,000 rdr, eller alla fyra tillsammans 180,000 rdr, hvadan det nu gjorda anbudet vore alltför lågt. Hr Cramr protesterade alltså mot den ifrågasatta försäljningen. Men det hjelpte ej. Majoriteten, bestående af sex (säger 6) personer med 78 aktier, mot sju personer med 33 aktier, beslöt antaga anbudet. Så bortslumpades, trots alla protester och reservationer, genom 6 tjenstaktige aktieegare, som representerade omkring en åttondedel af bolagets aktier, hela bolagets cgendom, ett beslut, som på samma gång innebar bolagets upplösning. De till 120,000 rdr inköpta ångbåtarne hafva sedermera försålts: ,Göteborg för rdr rmt 15,000, Amiral v. Platen för 55,000, -Thunberg och ,,Stockholm för — 110,000. S:a rdr rmt 210,000, hvarförutan de två sistnämnda fartygen, under det år de af köparne innehades, inseglade i Sundet en nettobehållning af 28,000 rdr. — Vinsten på inköpet af dessa gamla ångbåtar, såsom hr Wallenberg kallar dem, uppgår alltså till den nätta summan af 118,000 rdr. Men det är icke om denna vinst vi tala i annan mån än att den visar, det fartygen blefvo bortslumpade till underpris, och detta ingalunda af en majoritet emot en minoritet, som ville uppehålla en dålig afr, såsom br W. angifver, utan af en inskränkt minoritet, hvars tilltag i denna del eger hela karakteren af en förut med köparne träffad öfverenskommelse. Hela transaktionen bär alltså spår af en intrig, och detär detta vi ogillat. Hr Wallenberg tvekar deremot ej att förklara affären vara , fullkomligt hederig, dervid vi lika litet tveka a förklara, let sådana rättsbegrepp äro mycket fariga hos en person i hr Wallenbergs ställung, enär man ju hädanefter icke kan eta om hr Wallenberg anser någonting tillåtet, blott en vinst kan derpå göras. Nej — denna affär är och blir — enigt vår uppfattning — ingenting mer eller nindre än skandalös, utgörande en gros tänkning af det frånvarande flertalets rätt,