Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 augusti 1866, sida 2

högre aktning och en starkare trygghet åt det nya statsskicket, än om denna församling blefve bildad exclusivt från den sida vi sjelfva tillhöra. Det har varit och är i viss mån ännu vår åsigt i ämnet. Dock hafva farhågor dervid uppstått, som vi ej böra fördölja hvarken för oss sjelfve eller andra. Först och främst erfar man, att flere af de argaste bekämparneutafden nya ordningen söka tränga sig in i rikstörsamligen. Det är ock en stor skillnad mellan sådana motståndare, som lade sitt nej i voteringsurnan, och sädane, som med fanatism och intrig kämpade mot reformen, icke skyggande tillbaka ens för att störta den rådkammare, hvars popularitet de sjelfve erkände. Sådane män, som icke tvekat att, med vett och vilja, kasta landet i de stora olyckor, som blifvit följden af en framgång åt deras arga afsigter — sådana män böra icke väljas till denna riksdag, hvarken för den ena eller andra kammaren. Det ligger ingen oförsonlighet i denna åsigt; det är blott vanligt sundt politiskt förstånd. En kommande riksdag — å la bonheur; men ej den första. Vidare erfar man, att anspråken från den reformfiendtliga sidans hufvudmän höjt sig till den grad, att de numera tänka vinna majoritet i den nya församlingen. Under det man å andra sidan beskedligt talat om att upptaga en och annan utmärktare ledamot at den högadliga och presterliga falangen, så har denna förberedt saken så väl, att man plötsligt ser framstående personligheter af det förra bondeståndet öfverflyglade af män, hvilkas förtjenster äro nationen fullkomligt obekanta. Icke nog med att man sålunda sökt beberrska valkollegierna till första kammasren, eller landstingen, hvarigenom denna kammare, som dock har veto i alla lagstiftningsfrågor, erhölle en reaktionär färg: man arbetar nu med ifver på att så in samma andas barn äfven i andra kammaren, för att der om icke vinna majoritet — så långt sträcka sig väl ej anspråken — dock erhålla så många röster att de kunna, sammanlagda med majoriteten i öfra kammaren, bestämma öfver budgeten. Betänker man tillika att till denna sidas män höra några ytterst hänsynslösa herrar, hvilka icke sky några konster, för att vinna anhängare bland de mera ocrfarne — jså inses lätt att nationen bör vara väl på sin vakt. Vi erkänna öppet, att vi hittills underskattat denna fara, förvissade som vi varit, att när valrätten nu ligger i en rättänkande och förståndig nations hand, så skulle vår riksförsamling blifva en heder för detta land. Men vi hafva då lemnat intrigerna ur räkningen äfvensom ock den j undfallenhet, som vid sina tillrällen blifver svaghet, hvilken leder mången bra man ur sen rätta banan. Så erhålla vissa yttre företräden ett obehörigt inflytande. Så låter man, genom fagra ord, förleda sig att gifva sin röst emot hvad i grunden sjelf önskar och gillar. Mest betänkligt är att en sådan osjelfständighet torde komma att i icke ringa grad råda i till och med de valkollegier, som borde vara mest fria derifrån, nemligen Landstingen. En fara af denna art, som man känner, är dock till hälften öfvervunnen. Uppmärksamheten en gång derå fästad och valmännen skola taga sig till vara för alla ulfvar i fårakläder, vare sig dehetalandshöfdingar eller biskopar, utan att någon sådan motagitation deremot behöfver organiseras, som blifvit förordad från en viss sida af pressen. För vår del älska vi ej den s. k. agitationen, äfven om vi måste erkänna dess nödvändighet vid många tillfällen. Lyckligast vore det, att de val, som nu stunda, befriades från densamma så mycket som möjligt. Och detta kan ske, derest blott hvarje valberättigad medborgare rätt klart fattar det åliggande, som följer med den nyförvärfvade rättigheten, nemligen att till statens representanter — hvilka ej längre få betraktas såsom representanter för hvarken lokala eller klass-intressen — kalla, efter bästa förstånd och samvete, de bästa och ädlaste krafter, som å hvarje ort förefinnas, och hvilka, med nitälskan för fäderneslandets lyckliga utveckling, förena förmåga att göra sina åsigter gällande. Hvad första kammaren angår, är man dervid ej bunden af valdistriktet, utan kan välja fritt öfver hela riket, börande alltså äfven begagna denna rättighet. Blir känslan häraf blott rätt stark och lefvande, så frukta vi inga intriger, utan tro, att man kan med trygghet motse en god och för fäderneslandet lycklig utgång af den nationens stora handling, som nu förestår. Vår ärade kollega på platsen har i dag åter gjort en utflygt i den höga politikens rymder, der han, såsom bekant, är myc-. ket hemmastadd. Det är nu fråga! om den föreslagna omröstningen i norra Sles-. — 2 — 1 1— Ä a AAA Af — 1 —