Redan 1 en föregående artikel omnämnde jag, att Rörstrands porslinsfabrik förfärdigar äfven kakelugnar; men emedan jag då ännu uppehöll mig vid den egentliga porslinsfabrikationen, gick jag icke in på någon närmare framställning af kakelugnstillverkningen i allmänhet i Sverge. Det är icke så oerhördt längesedan kakelugnarna, en egendomlighet för vårt fädernesland, utgjorde en vanprydnad i bostäderna, äfven de för öfrigt bäst utrustade, och detta förhållande är väl tyvärr ännu detsamma mångenstädes. Vi behöfva icke tänka på de ohyggliga gröna kakelugnarna, utan kunna hafva nog obehag af att minnas de s. k. hvita, som voro gråa i färgen, superlativt fula till formen, sneda och hotade oss med öfverfall, för att icke fästa oss vid den tillfuskade glasyren och de stora sprickorna öfverallt. IIvilken oerhörd skillnad emellan en slik pjes och t. ex. en smakfull fransk spisel med den derifrån oskiljaktiga väggspegeln! Det skall för öfrigt sannerligen vara en kakelung från Rörstrand eller från hr Akerlind, som skulle kunna förmå mig att blifva otrogen min kärlek till den franska spiseln, hvilken visserligen har sina fel, men äfven stora förtjenster, som den svenska publiken, genom bristande bekantskap med föremålet, vanligtvis icke förmår uppskatta. Skall man tänka blott på prydligheten, har ingen jemförelse med något skäl kunnat komma i fråga, förrän först hr Åkerlind och sedan Rörstrands fabrik börjat en ny epok i den svenska kakelugnstillverkningens historia. . För omkring tjugo år sedan anlades Kungsholms kakelugnsfabrik af dess nuvarande egare, hr O. H. Åkerlind, hvilken sedermera aldrig hvilat i sina bemödanden för tillverkningens förbättring och som också lyckats att föra fabrikatet betydligt framåt. De konkurrenter han haft, ända till dess Rörstrand började också fabricera kakelugnar, här han genom sin ihärdighet besegrat. Detta är ett obestridligt faktum, som jag tillåter mig påpeka, utan att vilja på något sätt misskreditera andra kakelugnsfabrikanter, bland hvilka ! hr C. A. Pettersson i Stockholm samt hi E. Larsson (firma: Larsson Lundgren) i Örebro erhållit tredje priset vid utställningen, under det hr Akerlind tillerkändes det andra, det högsta som inom detta yrke utdelades. Hr Åkerlinds fabrik är den största i riket och sysselsätter f. n. 170 arbetare, till hvilket antal den småningom stigit alltefter fabrikatet vunnit i förtroende och afsättning. Genom uppförandet af flera, olika konstruerade brännugnar och andra ugnar har fabriken lyckats att, synnerligen på sednare tider, åstadkomma de vackraste och solidaste arbeten. Emalj-glasyren och alla slags inbrända metallfärger äro särdeles anmärkningsvärda. Hvad modellerna beträffar, synes den Akerlindska fabriken lägga sig vinn äfven om dem och lärer gjort sig stor möda och omkostnad för framkallandet af goda sådana. Fabriken synes dock ännu hafva ett godt stycke väg att tillryggalägga, innan den når fullkomlighet i det afseendet; men jag erkänner villigt, att man kanske har för stora anspråk på den svenska industrien i allmänhet, hvilken tyvärr alltför länge varit nedtryckt af de många hämmande band, som under namn af ,skydd legat på näringarna. Den fria täflan har ännu icke lefvat så länge, att den kunnat uträtta några egentliga storverk, men hvad den redan gjort är tillräckligt stort för att visa det vi nu ändtligen äro inne på rätta vägen. Jag undrar om t. ex. Rörstrand, som skulle hafva till specialitet att tillverka porslinskärl för lifvets diverse behof, kunnat under skråsystemets dagar understå sig att göra kakelugnar. Då voro kakelugnsmakarne ,,skyddade för allt sådant intrång i det lofliga yrket; men då gjorde de också miserabla kakelugnar, ty de förlitade sig på att ingen annan hade ,rätt att med bättre vara förleda publiken. För min enskilda del tror jag visserligen icke att Åkerlindska fabriken skulle någonsin göra miserabla kakelugnar, äfven om den vore alldeles ensam i hela Europa; men jag är icke fullt öfvertygad, att nämnda fabrik skulle göra sådana storartade ansträngningar som nu, allt till publikens fördel, sedan den i Rörstrand erhållit en konkurrent, som icke är att förakta. Det kan, uppriktigt sagdt, vara publiken temligen likgiltigt häIken af dessa fakriker, som vinner försteget, men hvad som icke är likgiltigt, det är att Sverge erhåller vackrare och solidare kakelugnar än hvad man förr i verlden bestod det mycket frusna fäderneslandet. Bland hr Åkerlinds kakelugnar på expositionen framstår en med trenne spegelglas, en fin boudoirspjes, hvilken synnerligen intager åskådaren genom sin glänsande emaljglasyr. En annan är mera storartad och visar en annan modell. Vill man se ännu andra kakelugnar från samma fabrik, kan man, förutom de som finnas uppsatta på Blå Portens värdshus, taga i betraktande de nya i Hotel Kung Carl vid Brunkebergstorg. Dessa äro af en ny konstruktion med halster, på hvilka man kan bränna cokes eller ved efter behag, samt en derunder befintlig asklåda. Men hvad som torde vara ännu anmärkningsvärdare än dessa praktpjeser är en stor simpel kakelugn, som står alldeles för sig sjelf på utställningen, under östra midtelgalleriet. Förhållandena äro verkligen sådana här i Sverge, att ej alla menniskor hafva råd att köpa sig en stor spegelkaILglnan mad dan mact Efurrllascanda sta Ah