Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 augusti 1866, sida 1

Barbaras Historia ). (Öfversättning från Engelskan af S. N—n.) Och hvilken park! Om man också undantager Paul Veronese, var den detskönaste stället i hela vårt grannskap. Jag älskade ingenting högre än att ligga under skuggan af de lummiga ckarne och betrakta rådjuren, som betade i flockar rundt omkring. Atmosferen, som hela dagen varit tryckande het, var nu sval och doftande af de ljufvaste vällukter. Långsamt fortsättande min färd, kom jag åter till en punkt, der vägarne delade sig. Den ena gick öfver ängarne, der hornboskapen betade, och ledde ut till landsvägen — den andra gick rakt genom gården och tätt förbi trädgården. Min förskräckelse för boskapen bestämde mig för att taga den sednare, och jag gick vidare. Vidare genom skuggan, som föll mellan träden — vidare, förbi de två stora cedrarne — vidare, förbi vagnshusen och stallarne och under sjelfva fönstren till galleriet. Af naturen ett skyggt barn, skyndade jag mig framåt så fort mina fötter ville bära mig, fruktande att möta någon af tjenarne eller att få se ett ansigte 1 något af de öfre fönstren. Då jag väl var kommen förbi jernporten, stannade jag för att hemta andan. Framför mig utsträckte sig en mingd kullar och träd, omgifna af ett vackert staket. Till höger, inhägnade af en hög mur, öfver hvilken jag just kunde se päYdeII. N:o 153