Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 augusti 1866, sida 1

— men hvad tittade du in för? genting alls, — sade jag motmotsträfvigt. — Non d vero, — Barbara! Du såg efter någonting. Jag hörde dig säga: den är då inte der! Kom — jag måste veta allt derom, annars skall jag föra dig hem till din tante och omtala din förbrytelse. Jag visste, att han icke menade det; men jag kände mig, på ett eller annat sätt, öfvertygad att det skulle vara bäst att genast bekänna. Dessutom var jag icke längre rädd för honom. — Jag trodde, att taflan kunde varit der, sade jag tvekande. — Jag — jag önskade så mycket att se den. — Taflan? upprepade fremlingen hastigt. — Hvilken tafla? — Åh, en skön, underbar tafla af Paul veronese! -Paul Veronese! — Ja — har ni aldrig hört talas om honom? Han var en målare — en stor målare, och han dog för en lång, lång tid sedan, någonstädes i Italien, sade jag med barnslig munvighet. — Jag har läst om honom i en bok hemma, och der finns en tafla af honom någonstädes i detta hus en tafla, värd tusentals pund! Och denna tafla önskar du se? Jag har inte önskat någonting annat, allt sedan doktor Topham talade derom. IIm! — Och hvad hade doktor Topham att säga om saken? Ingenting — utom att mr Farquhar hade köpt den, och att den var här. (Forts.)