exequerade Uplands regemente Bellmansstycken under aftonens lopp. Den stora rymliga lokalen på , Rullan hade af herr Calleberg blifvit klädd med granar och i fonden strålade från slipade glas en transperang med C. M. B. — Orsaken, hvarför man ej i år kunde med studentsång fira dagen, ligger nära till hands — det gamla Upsala är öfvergifvet af sina sängare på sommaren. Till öfver midnatt räckte sesten, som var besökt af en ständigt vexlande publik, bland hvilken många utlänningar syntes. Till sist spelades folksången, hvari publiken instämde med blottade hufvuden. Så enkel än festen var, hade den dock en högtidlig anstrykning, fast man ej satt under skaldens ekar, men under väldiga granar, som ej mera susade för vinden, men voro tysta bilder af våra skogars poesi. Ehuru det icke är officielt bekant, kunna vi dock enligt temligen trovärdiga personers utsago glidja alla älskare af snabb kommunikation med den mer än hugnande underrättelsen, att våra farhågor, det jernvägen ej skulle komma att öppnas förr än på senhösten, numera äro utplånade. Från högre ort lärer besallning ingått att arbetet å vår Stockholm— Upsala-bana skall pådrifvas med all möjlig skyndsamhet, hvarföre ock en förstärkning af arbetskraften blifvit gjord med omkring 150 man. Från kl. 2 på morgonen till 10 på aftonen går lokomotivet med 15— 20 vagnar sand från galgbackarne utåt linien, der planeringen i det närmaste är verkställd. A vårt stationshus, som numera börjar att se ståtligt ut sedan alla yttre arbeten äro firdiga, arbetas med stor arbetsstyrka, och om allt går väl, så inviges jernvägen d. 25 Augusti, eller Lorisadagen af de kungliga, som då anlända från Stockholm. Det lärer blifva H. M:t Drottningen, som på sin höga namnsdag skall förklara banan öppnad, och den 26 Augusti börjas trafiken för allmänheten. Att detta icke blott är något som cirkulerar såsom rykte från man till man kan åtminstone derigenom slutas, att H. H. Erkebiskopen blifvit befalld att vara i staden vid den tiden, emedan de kungliga ämna gästa honom. Om således allt Zär väl kunna vi inom några få dagar vara Stockholm 4 timmar närmre och med den glädjande vissheten att för vintren slippa att sitta summa diligentia, det är uttydt: på diligenstaket, i köld och snöslask under 10 timmars tid. Ske alltså! Koleran, som vi med all säkerhet icke undgå att få en släng af, har dock icke än — om vi undantaga ett enda fall — nalkats våra portar, men dertill är onekligen den mer än friska väderleken en god del skuld, jemte, det få vi ej glömma att lomtala, en framstående och numera verkligen i ögonen fallande snygghet och renlighet, som gör sig gällande öfver snart sagdt hela staden. De stinkande pölar, som Stadsdiksgatan och andra gator hade att bjuda på 1857, äro nu spårlöst försvunna, och vår sundhetsnämd sparar hvarken tid eller krafter för att hålla staden i ett för det sanitära helsosamt skick. Någon egentlig sommar ha vi ej ännu haft och den rådande väderleken bjuder att förse sig med ytterrock snart sagdt midt i solskenet. Apropos Stadsdiksge atan, som numera sedan jernvägen blifver färdig kommer att bli en af våra mest trafikerade platser, så håller den just nu på att sänkas för att få samma nivå som dess fortsättning — Stora Kungsgatan. Flera präktiga ekar ha dervid måst falla för yxan, men utan tvifvel komma de att ersättas af nya. Vår teater har under sommaren också undergått en genomgående reparation och det gamla gula rucklet kommer nu att presentera ganska vackra facader åt jernvägen och Vaksalagatan; åt den förra sidan äro tvenne utskjutande tornbyggningar anbragta, den ena för trappuppgång till raderna och den andra för magasin af teater-effekter. Hela huset rappas utvändigt och blir sålunda — stenhus. Värmeledning i korridorer anbringas och det inre får en för besökande beqvämare och mera dragfri form. Äfven de sceniska anordningarne komma att förändras, så att herrar Åhman-Pousette och Lindmark, som under hösten komma att gästa staden, med all säkerhet skola blifva lika förvånade som tacksamma för hvad under sommaren blifvit gjordt till deras och publikens fromma. I går på Söndagsmorgonen hade stadens skarpskyttar en utflygt till Polacksbacken med manöver och gudstjenst till framemot kl. 2, då de återvände till staden med flygande fana och en utmärkt god musik, utgörande med trumslagare ungefär 15 man. Som vanligt hade en talrik samling menniskor tågat ut till Ek