Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 augusti 1866, sida 2

Mera känd är dock Fahlerantz genom sitt ungdomsarbete Noachs Arkå, der han, med mycken humor, deltagit i den tidens litterära fejd, mellan den gamla och nya skolan. Här grundade han det beröm för qvickhet, särdeles såsom ordlekare, hvilket städse följt hans bana, äfven efter det denna art af qvickhet spelat ut sin roll och blifvit betraktad såsom en underordnad genre. En ny ordlek al Fahlerantz hörde dock fordom till det akademiska lifvets nyheter för dagen, och spriddes hastigt likasom i sednare tider ett skämt af Svante Hedin, Daniel Hwasser eller Calle Scharp. Dessa lätta fyrverkerieldar uppfiammade merändels utar att tillfoga några brännskador. De samlade arbetena innehålla ett stor antal afhandlingar, tal och poemer. Utar tvifvel innehålles häri mycket af värde, ty Fahlerantz ägde stor beläsenhet, ett klar förstånd och goda framställningsgåfvor skrift. På grunden af hans ironiska lynne låg ett godt hjerta, som ömmade för li kars nöd. Och detta hjertelag är docl det, som ytterst väger i den stora vågskå len; det är det tunga guldet, som uppvä ger både kunskaper och yttre dygder ännu mer uppväger det då våra fördomar: och svagheters agnar. Ty dessa höra til vårt förgängliga väsen; det förra är de oförgängliga kärnan. Är blott denn: god, så blir der väl också god frukt i si nom tid. Så har helt visst icke heller bisko Tahlerantzss lif varit ofruktbart. IIvarj sanning han bragt i dagen, hvarje goc känsla han väckt skola uppspira ur de multnade bädden af de fördomar, de misströstande klagan och de oblida domar som måhända ingått mera i hans kall, ån i hans karakter. Hvile han i frid!