Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 augusti 1866, sida 2

leerna; soglar byggde bo i skorstenarna hvarifrån ingen rök mera uppsteg; ros samlade sig kring gångjernen till portarna som aldrig öppnades utom för advokater eller förvaltaren. Likväl visade lorden a Broomhill ingen lust att åter besöka sing fäders hem, och vid den tid, då jag förs kom till Stoneycroft Hall, hade hans frivilliga landsflykt räckt nära fem år. Historier om vilda äfventyr och om resor, utsträckta långt bortom banade vä gar, berättades om honom öfver hela grefskapet. Att han varit i Cairo och Jerusalem, att han farit uppför Nilen och huggit sitt namn på toppen af den stora Pyramiden, att han blitvit muhamedan, att han gift sig med en persisk prinsessa, att han gifvit sig till någon vild tartar-stam och lefde någonstädes i Thibet, att han, likt lord Byron, hade gripit till vapen för Greklands sak och att han, likt lady Hester Stanhope, hade blifvit en invånare i arabiska tält — voro bland de minst osannolika af dessa rykten. Hur ifrigt jag lyssnade till dessa berättelser, som egde för mig mer än sagans tjusning; hur jag, på mitt barnsliga sätt, förenade hans namn med mina favorithjeltars; hur jag jemförde onom med Sinbud och Don Quixote, Tom Jones och Robinson Crusoe, behöfver knappast omtalas här. Nog att Farquhar af Broomhill blef mitt ideal af en preux chevalier, och att ingen af min tantes sarkasmer gjorde den ringaste verkan på mig. Jag tror verkligen, att ju mer han förtalades, desto mer beundrade jag honom. Ingenting skänkte mig vid denna tid större nöje än att rita imaginära porträter af honom i de hvita bladen i mina historieböcker; eller betäcka hela pappers