nen, skall den sistnämnde börsfursten hafva yttrat: Ers Excellens känner nog skottvidden at edra refflade kanoner, men icke skottvidden af huset Rothschilds financiella makt. Frankfurtarne tro på denna anekdot och finna den förträfflig. ÖSTERRIKE. Fälttygmästare Benedek har fått order att infinna sig i Wien och der inställa sig hos fälttygmästare Hauslak, som är prseses i den undersökningskommission, hvilken nedsatts att döma öfver generalerna ClamGallas, Henikstein och Krismanie. ClamGallas har redan blifvit frikänd, men han är ock grefve af en gammal ansedd familj, samt mycket rik. För Henikstein och Krismanic torde det bli svårare att slippa undan. Det tros att deras utsagor komprometterat Benedek. ; Regeringen har gått i författning om att så fort som möjligt i klingande mynt betala Preussen de 20 millioner thaler det skall hafva i krigsomkostnader. Desto fortare blir man qvitt de objudna gästerna i Böhmen och Mähren, der de visserligen ej få indrifva några krigsgärder, men väl taga hvad som i födvaror och fourage erfordras för manskaps och hästars underhåll. Den 30 Juli inställdes värfningen af frivilliga i Wien. Dittills skola cirka 4,500 individer hafva låtit sig anvärfva. Denna siffra är dock troligen för hög. Fästningarne i Böhmen och Mähren öfverlemnas icke åt preussarne. Det drages kring dem en krets, som icke af preussarne få öfverskridas. Kommendanten i Theresienstadt har under vapenhvilan sprängt en jernvägsbro öfver Elben, eller rättare blott mellersta pelarne af densamma. En österrikisk infanteriafdelning på 50 man har, efter vapenstilleståndets afslutande, företagit ett ströftåg till Troppau, hufvudstaden i österrikiska Schlesien, och der tillfångatagit ett par preussiska husarer, hvilka dock på energiska föreställningar af stadens borgmästare återfingo sin frihet. ITALIEN. Det lärer icke kunna förnekas, att Italien, äfven i politiskt afseende, under den närmaste framtiden troligen skall hafva en svår kris att genomgå. Förhoppningarne på krigisk ära hafva icke förverkligats, och bitterheten häröfver har slagit djupa rötter hos folket. I hela landet råder harm och förtrytelse öfver fälttåget och anförarne. Tillochmed Victor Emamuel torde hafva förlorat en god del af sin popularitet, isynnerhet med anledning af -presenten utaf Venetien. Lamurmora, Persano, ja, t. o. m. Garibaldi hafva mycket att utstå, desto mera, eftersom man förut gjort sig allt för stora förhoppningar om dem. Cialdini säges vara mycket nedslagen. Då han nyligen mottog lyckönskningsdeputationer från Treviso, Rovigo, Padua och Undino, svarade han: Jag mottager visserligen Edra adresser, hvilka äro så fulla af smickrande uttryck. likväl endast såsom bevis på artighet och icke såsom något förtjenadt beröm; ty jag har under detta tälttäg icke gjort någonting, som förtjent att berömmas. Bitterheten mot Persano har blifvit så mycket större, enär man, bedragen genom de första segerdepecherna, hade jublat och illuminerat i Milano och flera andra städer. En korrespondent skrifver: , Dessa voro de sista ljusstrålarne på Persanos äras graf. Mycket stort har emellertid blifvit uträttadt efter de italienska staternas förening, och det lider intet tvifvel, att sakerna framdeles skola reda sig. Härför torde likväl blifva nödigt att taga sakerna allvarsammare än hittills, samt, först och främst, att genom klok hushållning få finanserna i ordning. Men — som vi i början yttrade -— troligen har Italien en ganska svår kris att nu genomgå, ty det nu väckta missnöjet skall troligen icke så lätt lägga sig. FRANKRIKE. Det har utan tvifvel icke undgått kejsarens uppmärksamhet, att de ifrigaste representanterna af krigspolitiken, def som outtröttligast ropat på den hotande fara, som Frankrike skulle utsättas för, i fall Tyskland blefve enigt, tillhöra det klerikaltlegitimistiska och det orleanistiska partiet. Detta skall helt säkert för honom blifva ännu ett skäl att icke öfvergifva neutraliteten. Man fruktar, att pressen hädanefter, för de ofvannämnda tendenserna, skall förhindras att så obehindradt som hittills få sysselsätta sig på den utländska politikens område. Den imperialistiskt-demokratiska pressen yttrar sig, i motsats till organerna för de nämnda partierna, särdeles hofsamt i afseende på de tyska förhållandena. Så gifver t. ex. Gueroult i ..Opinion nalionale männen af det ,,nya krigspartiet följande svar: Att ett för