Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 augusti 1866, sida 1

UTRIKES. TYSKLAND. Tyska förbundsdagen, som den 14 Juli fslyktade-från Frankfurt till Augsburg, har ännu icke formligen dekreterat sin upplösning. Tvertom har den ännu d. 26 Juli hållit ett möte. Den betraktas dock nu af det öfriga Europa — med undantag af Ryssland — som död och begrafven. Utaf 17 gesandter, som enligt 1815 års förbundsakt, skulle sitta i det mindre förbundsrådet, återstodo vid flyttningen till Augsburg blott 9, nemligen för Österrike, Baiern, Sachsen, Hannover, Wirtemberg, Baden, Kurhessen, Hessen-Darmstadt och Nassau, hvilken sistnämnda stat dock blott hade en half röst. På de sednaste dagarne hade de flesta utländska sändebud, som voro ackrediterade i Frankfurt, lemnat förbundsdagens sista tillflyktsort Augsburg. Tyska törbundet stiftades 1815 såsom en förening af rent defensiv karakter till betryggande af alla medlemmarnes besittningar och suveränitet. Från år 1848 till 1850 måste förbundet öfverlemna sin myndighet till centralparlamentet och återsattes i sin verksamhet endast till följe af Österrikes energiska bemödanden. Åren 1860—1564 bestod förbundsdagens väsentligaste bedrift uti en genom förhållandet till Holstein motiverad inblandning i danska författningsfrågan och styrelsen af hertigdömet Schleswig. Denna i Tyskland populära politik fann det ifrigaste understöd hos de flesta tyska imåäfurstar, af hvilka några voro fanatiska Schleswigholsteinare och .,Dänenfresser. Dessa furstar tycktes blunda för, att de genom att proklamera den starkares rätt i Tyskland, sjelfva mycket snart kunde blifva en sådan politiks offer. Fredrik VII:s död blef signalen till krig mot Danmark, hvari det dock icke törunnades förbundet att såsom sådant deltaga. Det fick lof att besätta Holstein till en tid, men blef senare af Preussen utvisadt igen. Sedan de 3 hertigdömena Holstein, Schleswig och Lauenburg blifvit afträdda till stormakterna Preussen och Österrike, uppstod snart emellan dessa begge makter ett så oförsonligt gräl om dessa orättmätiga eröfringar, att ett krig blef oundgängligt. Förbundets flertal gick öfver på Österrikes sida och förklarade att krig emellan förbundsmedlemmar för rättsligt omöjligt, då förbundet uteslutande var stiftadt i ,,fredligt syfte. Så lät det icke, när det gälde att angripa det svaga Danmark, hvars konung äfven var medlem af detta ,,fredliga förbnnd. Krigets utgång känna vi alla. Af de förut sjelfständiga 35 förbundsstaterna återstå blott 3 eller 4, resten antingen införlifvas i Preussen eller träder i ett fullkomligt beroende af denna stormakt. Förbundsdagen tillhör snart endast historien, der den ej spelar någon berömlig rol. Tyska folket beklagar säkerligen icke dess ändalykt. I Augsburg skall man till och med för några dagar sedan anmodat den återstående sladden af förbundsdagsgesandter eller det s. k. rumpparlamentet, hvilket höll sina möten i hotellet Zum Mohren, att resa sina färde så fort som möjligt, enär det annars kunde falla Preussarne in att helsa på i Augsburg och behandla staden i likhet med Frankfurt. I ,,Weserzeitung försäkras, att suveränerna af Baiern, Wärtemberg och IIessenDarmstadt allaredan hafva inledt underhandlingar med konungen af Preussen om deras framtida ställning till nordtyska förbundet, och att det finnes en möjlighet för, att man alldeles öfvergifver tanken på ett särskilt sydtyskt förbund. Regeringen i Baden har allaredan i längre tid öfvervägande lutat till Preussens sida. Blott konungen af Sachsen intager en isolerad ställning och har ännu icke velat inlåta sig i några speciella underhandlingar med hofvet i Berlin. Förmodligen för att utöfva en pätryckning på konungen af Sachsen och göra honom mjuk är det som Preussen hotar med att utskrifva betydliga kontributioner i alla städer i hans konungarike. Man motiverar åtgärden derigenom, att Preussen af det eröfrade Sachsen blott fordrar militärisk införlifning och öfriga vilkor som betingas af förbundsreformen, att Preussen för närvarande för sin arme har 7 millioner thaler månatliga extra utgifter, att ett stort anslag tarfvas för invaliderna och de stupades efterlemnade, att Preussen betalt och vidare måste betala sina bundsförvandter tillskott för utrustningen och förplägningen af deras trupper, att slutligen Sachsens mobila statsförmögenhet lemnar ett ärligt öfverskott af 2, million thaler. Ånda till den fullständiga regleringen af förhållandena med Sachsen TT 1 a 1 Sr