— Triflar jag icke på att blifva i stånd att verka någon liten förbättring. — I hvilket fall jag skall blifva er högst förbunden. Miss Whymper steg upp; flera bugningar och nigningar utbyttes och, då hon var borta, ryckte min far föraktligt på axlarne, hvarefter han åter kastade sig i fåtöljen. — Hm! mumlade han, — guvernanter och barn — nödvändigt ondt! Barbara, du kan gå tillbaka till din läsning och säg till Beever, att hon bär in nytt kafte. Följden af detta samtal var att göra mitt lif odrägligt de följande åtta dagarne. Jag lärdes att gå, stå och taga i hand. Jag ställdes framför en spegel och tvingades att niga för min egen bild en halftimma i sender. Jag genomgick det första mötet med min tante tjugo gånger om dagen (min tante representerades af en stol). Allt detta var mycket plågsamt och på samma gång mycket löjligt. Hvad Hilda och Jessie beträfflade, gäfvo de mig ingen ro från morgon till qväll; utan, då vår guvernant var ur vägen, härmade de mig, frågade beständigt efter min och min tantes helsa och hoppades, att jag, då jag hade ärft Stoneycroft Hall och blifvit en förnäm dame, icke skulle vara för stolt att bry mig om mina fattiga slägtingar. Sålunda förflöt den ledsamma veckan, och om icke den kära gamla Goody varit, vet jag knappast hur jag kunnat gå igenom den. Gick igenom den gjorde jag likväl; och, plågad till yttersta grad, helsade jag med en salig känsla af kommande frihet morgonen för min afresa.