TASAVATALIIUU 1 10011 JUVE 11 4 ter stulits genom i: brott i dervarande expost hus natten mellan d. 4 och 5 sistlidne Juli. liga persedlarne tillhörde kamrern vid nämnde exposition A. P. Pettersson. Till meddelades, att kronoarbetskarlen J. M. Lindqvist, som är häktad i Wenersborg för stöld, erkänt att han i sällskap med Lyckander och kronoarbetskarlen Erik Gustaf Andersson föröfvat nämnde inbrott och stöld i Karlstad. Lyckander uppgaf inför poliskammaren att han fått låna pelsen af en person, som var i sällskap med Lindqvist och sade sig heta Anders Eriksson. Förnekande Lyckander all delaktighet i nämnde tillerepp. Aklag. anförde deremot, att LxCkander för honom uppgifvit, det han köpt pelsen i Karlstad för 30 eller 35 rdr. Tilläggande åklag., att berörde Anders Eriksson icke är någon annan än den nyss omnämnde kronoarbetskarlen Erik Gustaf Andersson, men att namnet sålunda förändrats af kamraterna. Lyckander bestred uppgiften om pelsens åtkomst, sägande sig ha yttrat, att Anders Eriksson, för honom uppgifvit, att denne köpt pelsen i nämnde stad. Åklag. förklarade sig kunna styrka hvad han anfört angående Lyckanders yttrande on åtkomsten af berörde pla, och begärde derför, äfvensom för en annan persons hörande, uppskof i målet till den 3 dennes. Då saken ånyo förekom sistlidne gårdag afhördes kapten Unge, befalhafva re å ångfartyget Uddeholm, der en stöld af fickur skett från en passagerare, medan Lyckander, Lindqvist och Andersson åtföljt fartyget i förra månaden vid en resa från Carlstad till Wenersborg. Angående denna tilldragelse och hvad hr Unge iakttagit dessförinnan om de trenne nämnda skojarne och tre andra i deras sällskap varande manspersoner, hvaribland en blind vid namn Hedin, som egde ett vaxkabinett, hvilket dennes bitr som hette Rathsman, förevisade, berättade hr Unge, att han före afresan från Carlstad, hvilket han ville minnas skedde den 11 Juli och vid Pehrsmessan, sett i tillsammans med Lyckander, som qvällen fö tyget afgick köpte biljetter för båda, hvarvid Lyckander var stadd vid god kassa. Rathsman hade vid samma tid velat tillvexla sig 5 sedlar, hvardera å 100 rdr, eller ock en sedel å hela denna summa. Hedin, som hörde detta, hade då yttrat, att det var oförståndigt att låta folk förstå, att de innehade så mycket penningar. Sedan Lyckander. Lindqvist och en som kallades Axel — troligtvis Erik Gustaf Andersson -— Hedin och Rathsman jemte en hop marknadsfolk åtföljt fartyget, börjades med att spela å posi anställdes skoj ombord, men hvilket snart upphörde, då kapten Unge förbjöd sådant. Lyckander, som var iklädd guldgalonerad otficersmössa, höll sig dock på något afstånd från de andra och låtsade sig vara bättre än dessa. Under natten, då alla passagerarne gått till hvila, sågs dock Lindqvist, Lyckander och Axel gående på däcket. Förut qvällen ville de nödvändigt ha plats under däck och begärde att åtminstone få vistas i korridoren vid hytterna, men hvilket icke tilläts. Sedermera faun hr Unge, att spekulationen härmed varit, att derunder kunna åtkomma de andra passagerarnes kassor. Rathsman var dels uppe och dels låg han hos Hedin. Frampå natten hade hr Unge råkat att öppna dörren till watercloset, der han påträffade tvenne karlar, hvilka tycktes blifva skrämda, när de sågo honom. Styrmannen hade sednare uppgifvit, att han vid samma tid haft dörren till sin hytt öppen, men att denna blifvit liksom händelgevis stängd af de å däcket befintliga personer, fastän han några gånger ånyo öppnat den. Man fästade då icke något synnerligt afseende härå, men efter hvad sedermera inträffade, är det klart att allt skett för att de obemärkt skulle kunna utföra sina tilltänkta operationer. Emellertid for satte fartyget sin resa och ingenting afhördesf kl. half 3 på morgonen, då en polsk handelsman härifrån staden vid namn Marcus Hirsch, som legat i fartygets båt, anmälde, att medan han sof blifvit honom frånstulet 5 st. silfverfickur, som varit förvarade i en resväs hvilken sönderbrutits. Kapten Unge lät då anställa visitation hos passagerarne, men ingen af dem innehade det stulna godset. Undersökning anställdes derför på flera ställen å fartyget, hvaribland annat mellan kulissramar med gångjern, som tillhörde Hedins kabinett, fastän Rathsman ansåg detta vara obehöfligt och afrådde härifrån. Der påträffades dock 4 af de stulna uren, inlagda i en duk, äfvensom ett par byxor och en väst, hvilka jemväl tillgripits från en sofvande passagerare. Det femte uret igenfanns deremot icke, och har troligen kastats öfver bord. Hr Unge sade då rent ut till Lindqvist och Lyckander jemte de nämnde passagerarne som varit uppe på däck under natten, att han misstänkte dem för stölden och att han skulle qvarhålla dem vid fartygets ankomst till Wenersborg, tills anmälan skett hos stadsfiskalen och denne tillstädeskommit; men när fartyget lade intill kajen der. hade Lyckander och den sig så kallande Axel obemärkte hoppat i land och försvunnit, Efter hvad han sedermera inhemtat, hade Lyckander begifvit sig till Åkerström och derifrån följt med en ångbåt till Göteborg. Emellertid blef Lindqvist häktad af stadsfiskalen i Wenersborg, som berättat att han på väg till fartyget mött en person, i hvilken han tyckte sig igenkänna klockskojaren Lyckander från Stockholm. Beträftande pelsen, som Lyckander innehade vid häktningen. upplyste hr Unge, att han vid påseende funnit den tillhöra kamrer Pettersson i Carlstad, hvilken han sett vara iklädd samma pels. Ett fickur. hvilket Lyckander äfven innehade, trodde hr Unge skulle vara stulet från en studerande i nämnde stad, äfvensom en dervid fästad urnyckel, hvilken förfärdigats af en guldsmed derstädes. Såsom ett bidr marknadsäfventyr omtalade hr I att en dräng i Carlstad berättat, att han vid ett tillfälle under marknaden Åsett, det Rathsman, när en skara bönder varit samlade utanför Hedins vaxkabinett, kommit raglande derifrån, liksom han varit drucken, och rusat in bland folkhopen, dervid han stuckit ena handen i fickan på en bonde. Drängen hade sedermera frågat bonden om han mistat något, men ingenting suknadee, hvarför tjufknepet icke lyckades den gången, ty fickan hade varit tom. I sammanhang härmed får nämnas, att samme Rathsman, som hitkommit med ifedin för att förevisa dennes vaxkabinett, men hvilket icke tilläts, då Rathsman icke var behörig person för sådant, äfven varit inkallad och blifvit hörd angående Lyckander och dennes marknadsresa samt händels å Uddeholm. Första gången Rathsman sett 1; kander var för 7 år sedan och i Stockholm, men han hade icke sällskapat med honom. Sedan hade han sammanträffat med denne kort före Pelrmessan vid Bergs slus JA Lindqvist var med, hvarifrån de åkt till Carlstad. Por hade han sett, men icke varit i sällskap med dem. Sedan Lyckander deremot yttrat, att han fiera gånger va tillsammans med Rathsman i lstad, ändrade denne sin uppgift derhän, att han några gånger händelsevis råkat tillsammans med bonom ÅA offentlig len. Om stölden 4 -Uddenolmtill Rathsmai sste han deremot ingenting annat, än att uren hittats mellan ett par kulissramar, men hvem som lagt dem der, kände han icke. Mäkleribokhållaren Rhodin hördes äfven och berättade, att han händelsevis varit närvarande, då åklag. anställt förhör med Lyckander, hvar vid denne uppgifvit. att han köpt pelsen i Carlstad för 30 eller 35 rdr af en person, som hr Rhodin ville minnas att Lyckander kallat Pettersson. Lyckander påstod att uret, som han innehade vid häktningen, köpts af honom i rgötland. Efter hvad sålunda förekommit hänvisades den vidare ransak n till rådhusrätten i Carlstad, dit Lyckander skulle blifva afsänd, Sistitane Lördag omnämndes i Ilandelstidningen att en ung man vid namn Anders Viktor Carlsson blifvit häktad för det han förfalskat anteckning i en sparbanksbok, å hvilken han skulle ha insatt 200 rdr, men blott aflemnat 100 rdr och behållit det öfriga sjelf, dervid han ändrat I till 2 och sålunda dolt rätta förhållandet för sin trolofvade, Anna Cajsa Johansson, af hvilken han sedermera i flera poster ytterligare emottagit penningar för att insättas i sparbanken, hvaraf icke ett öre ditkommit, utan stannat hos Carlsson, som dock antecknat dessa i kontraboken, liksom de blifvit insatte i banken. På så sätt hade han lurat fästmön på 1,300 rår, hvi on till större delen förskingrat genom rummel. då misstankar en dag uppstodo mot honom, dervid boken skicTades till Farpanken. hvaraf följden blef att för