Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 augusti 1866, sida 2

ytterst olägligt för mig just nu — ytterst olägligt! Han höll upp eftersinnande och, stödjande sedan hakan mot handen, såg han åter på mig och suckade. Henna syn, förmodar jag, var föga tiltfredsställande; ty ju längre han såg, ju mörkare blef hans uppsyn, Plötsligt steg han upp, stötte bort stolen och stälide sig midt på mattan framför kaminen, med ryggen mot elden. — Helsa miss Whymper från mig, Beever, och utbed mig äran af ett ögonblicks samtal, Deever gick. Efter några minuters plågsam tystnad, hvarunder jag icke vågade lytta mig från den der bestämda rutan i mattan, kom miss Whymper. Min far bugade sig djupt. Miss Whyni— per neg ända till golfvet. Jag hade alltid märkt, att de voro ovanligt artiga mot hvarandra. — Miss Whymper, sade min far, med sitt ståtligaste utseende och sin mildaste öst, — så ogerna jag gör intrång i er lyrbara tid, bar jag vågat afbryta er lenna morgon för att rådfråga er angåsående Barbara, — sätt hit en stol för niss Whymper. Miss Whymper neg åter, lade sitt hufud litet på ena sidan, som en korp, och näppte ihop händerna, som om hon kulle uttrycka bokstafven M. i fingerpräket. (borts.) Ett godt synd. Bland de raraste brten, som ussarne gjort under kriget, var det uti Beneiktinerklostret i Braunau i Böhmen. De funno emligen der 4.000 buteljer äkta Tokajer och Maoa