Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 augusti 1866, sida 2

och hvit ömsevis; och kände som om golf vet halkade undan mina sötter. Min far yttrade ett utrop af otålighet — Gode Gud! sade han vresigt. UHvil ken tafatthet! Har du into fatt lära at skicka dig bättre än så? Hvilken främmande skulle tro — nå nå, det kan inte hjelpas nu. Säg mig — har du någonsin hört talas om din tante, som bor i Suffolk? — Ilört talas om imrs Sandyshaft! utropade GOody, som hade stått vid dörren, hela tiden. — Jag skulle tro det. Många gånger; och om Stoneycroft Hall också — har ni inte det, mitt lam? Alltför förvirrad ait tala, nickade jag endast; och min far fortsatte. — Jag har haft bref från din tante i dag, Barbara. Här är det. Hon ber mig skicka dig till Suffolk; och, som det kan blifva till din nytta, skall jag tillåta dig resa, ehuru det är mycket olägligt för mig. Kom ihåg, mycket olägligt för mig. Oviss hvad jag skulle svara, såg jag ned och stammade: — Ja, pappa. — Jag hav inte sett mrs Sandyshaft å många år, fortfor min far. — Vi hafva icke varit vänner; men hon kan komma att tycka om dig, Barbara — och hon är rik. Du mäste jörsöka att behaga henne. Du skall resa i dag om en vecka, om Beever kan få dig färdig tills dess, IIxaå ger ni, Becver? än en vecka är nog för mig, sir, sade Goody hastigt. — Nej, nej, en vecka är tids nog. Oeh, Decver, ni behöfver icke spara på ett pund eller två, Jag vill att hon skall se Å it som en gentlemans barn, churu det är