Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 augusti 1866, sida 1

le öfra hyllorna och försågo min fader med den enda läsning, hvarmed han någonsin sysselsatte sig hemma. Lj heller var detta allt. Ett portr ätt af den lysande hjelten lord Churchill och några gamla kopparstick, föreställande striderna vid Romilies, Uudenarde och Malplaquet hängde öfver kaminen och skänken. Men vida mer imponerande än någon af dessa — vida mer vördnadsvärd i våra barnsliga ögon — var en tafla, som innehade hedersplatsen i vårt bästa förmak. Detta konstverk skulle föreställa porträttet af en syssling till min far, en Agamemnon Churchill, riddare af Bath och en af Hans Majestäts ädlaste härolder. Afmålad i hela prakten af sin embetsdrägt och så lik klöfverknekt, som om han just blifvit framskakad ur en gigantisk kortlek, strålade sir Agamemnon Churchill ned på oss från sin förgyllda ram och fyllde våra små hjertan med undran och beundran. Vi motsågo ödmjukt möjligheten att någon dag Åå skåda vår förnäme sl ägting. Vi föreställde oss, att hans rang endast kunde understiga konung Williams sjelf. Det var emellertid blott sällan vi tillätos betrakta sir Agamemnons prakt och hans lysande drägt; ty det bästa förmaket hade varit stängdt alltsedan min moders död och öppnades endast då och då för att vädras. Jag har sagt, att vi voro tre: men jag har ännu icke nämnt, huru nära vi voro hvarandra i ålder, eller huru jag, som var den yngsta, endast var tre är yngre än min äldsta syster, Hilda, och fjorton månader än min andra syster, Jessie. Min fars små flickor hade i sanning hastigt växt upp omkring honom, och vår mor blef oss