Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 augusti 1866, sida 1

och försökte, så länge hon lefde, efter sitt sätt, att göra henne lycklig. För långt ramskriden i ålder att egna sig åt någon syssla, om äfven håg för arbete icke hade elats, fann han sig, efter hennes död, en hopplös man utan något lefnadsmäl. Han kunde icke ens, likt somliga fäder, trösta sig med sina barns sällskap och uppfostran, ty han var af naturen ingen vän ill barn. I dyster förtviflan bortdrömde han några tråkiga månader och återvände sedan, som naturligt var, till verlden och dess nöjen. Vid den tid, hvarom jag skrifver, var han ännu vacker, ehuru något korpulent för sina år. Han klädde sig med största noggrannhet; var särdeles rädd om sin helsa och stolt öfver sina vackra händer och fötter. Hans sätt i allmänhet var artigt och kallt; likväl var han populär i sällskapslifvet. Han egde i hög grad konsten att behaga; men i hjertat var han en stolt man och älskade högt hvarje omständighet, som uppehöll hans namn och ätt. En uppmärksam åskådare kunde hafva upptäckt detta vid att endast kasta en blick kring väggarna i vår dystra matsal och undersöka innehållet af det stora, gammalmodiga bokskåpet mellan fönstren. Här kunde man se en , Historia om de Ådla och Gamla Husen af Devon, med den sidan utvänd, som handlade om Churchills of Ash. Här en kopia af ,Divi Britannici, skrifven och utgifven af sir Winston Churchill år 1675. Flera böcker om drottning Annas krig; fem eller sex olika lefvernesbeskrifningar öfver John Churchill, hertig af Marlborough; poetiska verk af Charles Churchill of Westminster och tjugo volymer af London Gazette fyllde alla