Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1866, sida 3

som fastvuxen vid Jorden, eller en annan gång, af samma orsak, midt i det bullrande fältlägret qvarstå på samma fläck i tjugofyra timmar, utan att varseblifva eller bry sig om hvad som föregår omkring honom — huru få skulle låta rättvisa vederfaras en så sällsam man, och huru många qvinnor finnas väl, som sanningsenligt kunna försäkra, att en sådan make skulle bemötas af dem med altid samma vänlighet? De som hade mest att lida affilosofens besynnerligheter voro utan tvifvel hans hustru och barn. Ty då han icke egde förmögenhet och försmådde att använda sina andliga gåfvor på penningeförvärf, så lefde han, såsom Plato sjelf säger, i tusensaldigt armod och led ofta brist på det nödrå indigaste. En Sokrates kände detta knappt som en försakelse; men Xanthippa behöfde verkligen icke vara en särdeles dålig qvinna, ja hon behöfde blott icke räcka utöfver menniskans vanliga mått, för att känna sig högst olycklig i en s torftig belägenhet och förargas på en make, som lät sina grubblerier afhålla sig från att arbeta för hustru och barn. Om det också icke är sannt, hvad sednare författare berättat, att Sokrates och Xanthippa egde blott en mantel gemensamt, så att hon måste stanna hemma, när han gick ut — och ute på gatorna var han ju nästan alltid — om också detta, såsom sagdt, svårligen är sannt, så torde det dock sett besynnerligt ut i en mans hushåll, som enligt Plato uppskattade sina ekonomiska krafter till en attisk silfvermina och enligt Xenophon anslog hela sin förmögenhet, det lilla huset inberäknadt, till fem minor, och som dertill försummade allt inbringande arbete, för att i den delphiske gudens, men just icke i rikedomens guds, tjenst sköta sitt kall som memiiskobildare. Vi veta icke i huru hög mån denna omständighet störde filosofens husfrid; men vi träda icke det täcka kö net för nära genom det antagande, att än i dag skulle mången familjs frid störas, om husfadren, i stället för på embetsrummet, kontoret eller verkstaden, tillbragte hela Guds långa dag på gator och torg, för att som frivillig själasörjare åtaga sig sina bekanta, medan hustru och barn hemma hade att kämpa med umbäranden af alla slag. Och om då en sådan som det platoniska , Gästabudets Sokrates, efter en med skalder och förnäma herrar vid bägaren genomvakad natt hemkommer först följande afton, så skulle kanske mången hustru lindrigare eller kraftigare -AÅska, äfven om hennes man vore en Sokrates och hon ingen Xanthippa. Ännu en punkt måste vi här beröra, som kunde hafva varit af inflytande på filosofens äktenskapliga förhållanden. Det berättas, visserligen af mycket otillförlitliga vittnen, att Xanthippa plågat Sokrates äfven genom svartsjuka; men var så händelsen, så må ingen förundra sig dersver, om det är sannt, hvad många påstå, att Sokrates jemte henne hade äfven en andra hustru vid namn Myrto. Emellertid är detta blott en ondskefull och dum osanning, och dermed faller också det vidare påståendet. att de handgripligheter, i hvilka dessa begge qvinnor stundom gåfvo luft åt sin svartsjuka mot hvarandra, vanligen slutade med att urladda sig öfver mannens hufvud, under det han leende asåg deras strid. Men äfven desstörutom hade Xanthippa många äl till misstroende, om äfverhufvud begenhet till svartsjuka låg i hennes natur. Sokrates var visserligen äfven i umgänget med qvinnor och ynglingar ett mönster af återhållsamhet, och hans samtida, som voro vana vid lättfärdigare seder, kunde icke nog förundra sig deröfver. Men likväl skulle i vår tid en hustru tro sig hafva många skäl att knota, om hennes man i dag sutte vid en Asparias fötter och i morgon vid en Diotimas, eller, än mer, om han, såsom den xenophontiske Sokrates, besökte en hetär Theodora, medan hon stode modell för en målare. Det grekiska bruket tillät här visserligen mycket, som utdömes af våra seder. Slutligen må vi ej heller förtiga det, att filosofen ej synes hafva varit en särdeles öm äkta man. På Antisthenes fråga, hvarför han icke afvänjer sin hustru från hennes onda lynne, svarar han (hos Nenophon på det ofvan anförda stället): Derför icke, emedan jag ser, att äfven de, som vilja utbilda sig till goda beridare, förse sig ej med fromma, utan med eldiga hästar, ty de tänka så, att äro de i ständ att tiimja dem, blifva de också lätt herrar öfver alla de andra. Då jag ville lära mig umgås med menniskor, tog jag mig fördenskull denna hustru, ty jag visste, att kan jag uthärda med henne, så förmår jag också slå mig ut med hvem som helst.Såvidt vi veta, uppnådde Sokrates detta ändamål, men hans hustru kunde känna sig föga smickrad af hans afsigt att begagna henne som tålamodspröfvare. Äfven i ett allvarligare fall se vi Sokrates förfara mot sin hustru med en hårdhet, som har något stötande för vår känsla. -På morgonen ar hans dödsdag!, berättar den platoniske Phädo, träffade vi Xanthippa med sitt barn sittande vid hans bädd i fängelset. Såsnart hon såg oss, utbrast hon i verop och sade, efter qvinRR EA A. OA9