Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1866, sida 2

tens röst. Er hulda dotters framtida lycka beror deraf, och med en känsla af outsäglig glädje och ömhet tryckte han de båda unga till sitt hjerta. — Ser ni, min far, sade Gana med ett varmt leende, — att jag slutligen tvang er att skänka mig er vänskap! Min berättelse är nu slut och jag har endast några få ord att tillägga. Två månader härefter firades Ganas och den hulda Almas bröllop. Bland de inbjudna gästerna voro äfven familjen Riom, FEtang och Stenqvist. Den sköna Rosa var dock ej närvarande, ty hon hade verkligen älskat spanjoren samt sörjde ännu hans minne, ehuru IIittang bemödade sig att trösta henne, hvilket äfven lyckades längre fram, ty ett år derefter räckte hon honom sin hand inför altaret. Gjörwell hade antagit sin måg till sim kompagnon, men det visade sig snart att de förfärliga själsskakningar han utstått hade bräckt äfven hans starka natur. Han försjönk småningom i ett stilla svårmod, hvilket Ganas och Almas kärleksfulla bemödanden ej förmådde skingra, och som visade sig i en tilltagande folkskygghet Slutligen flyttade han öfver till Five-Islands och lfde der som eremit i flera är. Sin mesta tid tillbragte han sittande invid. bråddjupet, som hade uppslukat de sagolika skatter, hvilka han nästan vidrört med sin hand. På sin dödsbädd meddelade han Gana hemligheten om Figueras qvarlemnade urkund och karta, det nattliga besöket på ön samt spanjorens afskedsbref. Enligt sin önskan begrofs han på den ödsliga klippön, och tolf kokospalmer utvisa