milj, som han egnat ett mångårigt hat, och hans stolthet råkade i en förfärlig konflikt med sjelfbevarelseinstinkten. — Mr Gana, stammade han slutligen och med en förfärlig ansträngning, — numera är — det omöjligt! — Jag förstår er, svarade Gana sorgset, — ni har ej ännu glömt min fars oföritt mot er. Jag känner den nu; jag vet att han, föranledd af en — klandervärd försigtighet, drog sig i sista stunden tillbaka från ett företag, hvari han först inledt er, sir, hvarigenom ni drabbades af en betydlig förlust och kort derefter måste er plantage på Porto Rico. Men äfven min far drabbades af förlust och — förlorade derjemte er vänskap. Han ångrade bittert sitt handlingssätt, derom är jag förvissad. — Ochr nu, sir, besvär jag er, både j mitt och den dödes namn, låt sonen försona hvad fadern brutit. Lyssna till den röst från grafven, som genom mig bönfaller om er förlåtelse! Den unge, varmhjertade sydländningen hade nedsjunkit på ett knå och böjde sitt svartlockiga hufvud djupt inför sin faders fiende. Ganas ord uttryckte en så upprigtig smärta och värma, att köpmannen kände isskorpan kring sitt hjerta smälta, och i det han fattade den unge mannens hand samt uppreste honom, återtog han med osäker röst: — Min unge vän, — jag har misskänt er. — Ni har ett ädelt hjerta och för er skull vill jag glömma er fars handlingssitt mot mig, — men jag kan och bör ej i detta ögonblick antaga ert anbud; — om ni visste — — — Jag är den eade på S:t Barths, afFN 2