Skattgräfvaren ). (Romantisk berättelse från Sanet Barthelemy.) Svenskt original af Sigfrid Nyberg. Gumman stultade bort, och de båda unga voro nu ensamma. — Medan de långsamt gingo framåt bredvid hvarandra, återtog Alma: — Under de sista dagarne ha många besynnerliga saker tilldragit sig hemma. I förrgår begåfvo sig min far och mr Figueras ut på en nattlig färd till Five-Islands och återkommo först tidigt på Thorsdagsmorgonen. Hvad som dervid tillgragit sig, vet jag inte, ehuru jag har hört förfärliga historier derom. På morgonen lemnade mr Figueras plötsligt och oväntadt Sanct Barths, och jag återsåg min far först på eftermiddagen. Han var då så blek och upprörd, att jag aldrig sett honom sådan. Förgäfves besvor jag honom att meddela mig sina bekymmer. Han sade blott, att orsaken till hans förstörda utseende var nattvaket och Figueras afresa, hvars orsak han visste och gillade. Han lemnade mig tidigt, och i morse begaf han sig åter bort, lika blek och om möjligt ännu dystrare, än 1 går. Jag kände en iskyla i mitt hjerta, då hans kalla läppar vidrörde min panna. O, jag fruktar något förfärligt! — Säg mig nu hvad du tror om allt detta, och hvad wi böra göra. Min ångest tilltar med hvarje ögonblick! Den unga flickan darrade som ett aspblad, då hon yttrat dessa ord, och hon betraktade Gane med ett uttryck af oro och hopp. XY Za ITP W. —