Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 augusti 1866, sida 3

AA —— Nägra tyska suveräner. En brefskrifvare till Dagl. Alleh:a lemnar följande rätt pikanta redogörelse för några af Tysklands suveräner: Baden-Baden d. 16 Juli. Ett mångårigt vistande i Tyskland samt sednast från tillförlitliga personer erhållna meddelanden sätta mig i tillfälle att angående landets mångtaliga suveräner gifva några upplysningar. Den unge konungen af Baiern emottog vid uppstigandet på thronen, säsom arf efter fadern, dennes ganska stora popularitet. Snart förändrades dock detta. Den oerfarne ynglingen egnade sig uteslutande åt den vurm, som bemäktigat sig honom för Wagner och dennes musik. Detta gick så långt, att Wagner måste bortskickas. Men majestätet fortfor att uteslutande egna sig åt sina blommor samt studier i musik och mystisk poesi. Vid de vigtigaste regeringstillfällen höll H. M. sig undan och måste t. ex. vid kamrarnes öppnande såsom en annan rymmare efterspanas i aflägsna bergstrakter, dit han allena tagit sin tillflykt, samt med tjenliga medel återföras. Denna likgiltighet har under de sednaste kritiska tiderna fortfarit, och nyligen hafva magistraterna i Mänchen samt flera andra större städer föranstaltat adresser till H. M., att han i nåder täcktes vårda sig om regeringen, ombyta de otjenliga ministrarne, besörja en snar fred samt framför allt ej utsätta de större städerna för äfventyret att, till följd af omöjligheten att försvara dem, blifva härjade och sköflade. Det enda, som hittills förmått lifva H. M., har varit förtrytelsen, då tidningar vanvördigt omnämt hans gemål. Vid sri och alLLn omröstning skulle helt visst en stark majoritet åt H. M. förunna homUan den ledighet han framför allt synes eftersträfva. Med nuvarande konungen af Wiärtemberg hade ig för många år sedan förmånen att nästan dagigen sammanträffa, då han som kronprins gjorde en resa i Italien; egentligen utmärkte sig H. K. H. genom sin obetydlighet, men var då ganska anspråkslös. Detta lärer nu vara förändradt genom H. M. drottningens inflytande; liberala åsigter förföljas och småaktiga anordningar om huruledes miliären skall helsa det kungliga huset och dylikt gifva ej någon hög tanke om regeringssystemet. Drottningen, som bekant, dotter till kejsar Nikolaus, har varit den ifrigaste i österrikiska ligan, och hon lyssvisst icke godvilligt till det allmänna ropet på fred. Med storhertigliga huset i Baden är det sorgligt. Siste storhertigen var emellanåt mindre vetande, fast han ändock förblef regerande till döddagar. Nuvarande storhertigens äldre broder var så afgjordt fjoskig, att han undansköts såsom omöjlig. Storhertigen sjelf är förfallen i det djupaste svårmod, vill sällan tala vid någon och minst vid sin gemål, som länge sökte verka för allians med Preussen och dervid biträddes af prinsarne Wilhelm och Carl, storhertigens yngre bröder. Landets egentlige ledare anses vara utrikesministern baron Edelheim, hvilken har djupa österrikiska försänkningar och en broder såsom kavallerigeneral i Böhmen. Storhertigen af Hessen-Darmstadt har länge varit oense med sina kamrar, och det största felet härvidlag skjutes på ministern Dalvigk. I landet har alltid stämningen varit emot Österrike och nu ropas öfverljudt på fred. Thronföljaren, gift med drottning Victorias 2:dra dotter, har ständigt hållit sig ytterst försigtigt neutral. Han hade för 3 dagar sedan glädjen att se sin gemål nedkomma med den tredje dottern; någon son har ännu ej erhållits. I Nassau har utvecklats mycken energi, och ingen suverän i hela Tyskland har så absolutistiskt behandlat nationalrepresentationen, som det skett derstädes alltsedan 1849. Men opartiske personer (icke undersåtare), som med hertigen haft trägna och vigtiga förhandlingar, försäkra, att H. H. är mycket bättre än han ser ut, samt att det varit den absolutistiska. omgifningen, med furst Wittgenstein i spetsen, som narrat honom in på den envåldsbana, der det ena steget gör de påföljande oundgängliga. Hvad dessa hoflismare egentligen äro värda, bar hertigen nu fått se, då hans egen kammarherre Schwartzkopper haft djerfheten i kammaren votera i öfverensstämmelse med den enstämmiga nationella åsigten och emot regeringens penningfordringar. Också har hertigen genast låtit återfordra den nyckel, som sagde Schvartzkopper hittills haft nåden att få bära på baksidan. Personer, som länge bott i Nassau, försäkra, att missbelåtenheten är så allmänt och djupt inrotad, att vid allmänt och fritt voterande skulle hertigen neppeligen erhålla en tiondedel af rösterna för bibehållande af sin krona. Hvad som mycket bidragit att nedsätta regeringssystemet i Nassau är att höga vederbörande år 1856 nedläto sig att med baron Wellens uppgöra kontrakt om 25-årigt arrende af spelhusen i Wiesbaden och Ems. Det var nemligen kändt, att sagde Wellens blifvit i sitt hemland Belgien dömd för bedräglig konkurs till femton års straffarbete samt utställning vid skampåle, men, han erbjöd fömånligare vilkor än någon annan vågade erbjuda. Af tecknade aktiekapitalet 22 millioner gulden erlades för koncessionen 1,500,000 g., och Wellens skyddade sig emot aktieegarne dermed att detta var ett oundgängligt offer. Dessutom hade Wellens lyckats med sig associera de stora bankirerne Raphael Erlanger, Bethmann, Haber samt flera, hvilka alla genast, med betydlig fördel, sålde aktierna; och största delen af koncessionen liqviderades med spelhus-aktier, om hvilkas okände innehafvare publiken blott kan hysa underdåniga förmodanden af den anledning, att vid voteringar å bolagsstämmor hertigliga kurkommissarien alltid gifvit utslaget i förbund med hr Wellens. Under 10 år har denne uppburit såsom procent åt förste direktören 90 3 100,000 gulden årligen, och hvarje aktie å 100 gulden har afkastat lägst 33, ibland 40 gulden årligen. Lika fullt hafva flere personer, som haft tillfälle att alla de gemenheter, som vid dessa spelhus fö vas, och de mångfaldiga olyckor, som derutaf fö: anledas. frivilligt afhändt sig dessa blodspenningar. I början af året såldes aktierna till 294 gulden, i slutet af Maj utbjödos de till 134 och numera lära de knappast vara säljbara till något i ynnerhet som det berättas att Wellens sörsvunnit tillika med kassan. Att kurhessarne hjertligt önska. att deras furste aldrig måtte återvända, är allmänt bekant, dock hysa härvidlag hofleverantörerne andra åsigter, enär de på mycket länge icke erhållit någon liqvid. Thronföljaren prins Fredrik gjorde som bekant är fiasco i Cassel och blef afsatt efter 6 timmars öfverbefäl. enär han alltför uteslutande egnade sina omsorger åt statskassan och hofstallet. Eljest är han visst en beskedlig karl och tor