Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 augusti 1866, sida 2

Götehorg den I Åug. Nya Wermlandstidningen innehåller en ingre uppsats, kallad: , Några ord om vårt tullsystem och penningeväsen, hvari uttalas många sunda och riktiga åsigter. Vi återgifva deraf följande: Men är då penningeställningen inom landet i sjelfva verket så förtviflad, som skriket låter? Vi tro det icke; ty hvem är den affärsman eller näringsidkare, som har verkligt skäl för sin klagan derötver att icke ens mot de bästa säkerheter och till en rimlig ränta kunna få låna för sin rörelse behöfligt driftkapital? Jo, bestämdt ingen annan än den, som behöfver försträckning på en lång tid, och i främsta rummet den skuldsatte jordbrukaren. Men icke kan han derföre äfven visa denna klagan vara fullt rättvis. Hvarföre har han äl kastat sig in uti så oförsigtiga egendomsköp till öfverdrifna priser och med alldeles otillräckligt grundkapital? Utomlands köper man i allmänhet icke jord på kredit, utan eger vanligen köpeskillingen och något driftkapital derjemte; men här i landet inkastar man sig utan betänkande i egendomsköp, om man blott eger hälften eller tredjedelen at köpeskillingen, men alls intet driftkapital. Sådant kunde utan fara gå för sig, så länge alla våra öfriga näringar lågo i lin flade med jordbrukaren om nödigt driftkapital, som de gjorde ända tills för ett par decennier sedan. Men sedan den tiden hafva förhållandena unde gått en ofantlig förändring. Icke blott enski utan associationer och bolag bedrifva nu med enade krafter näringsgrenar af stort omfång, h till behöfves betyd Åäriftkapital. hvilket emelle tid deras kredit tillåter dem att med vida större lätthet anskaffa, än för den enskilde jordbrukaren