Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 augusti 1866, sida 2

ss lättnad såg hon gumman aflägsna sig. — Hon kände sig nu lugnare, ty hon ämnade meddela Gana sina farhågor, och om någon sara hotade hennes fader, visste hon att hennes älskling skulle med glädje skynda till hans hjelp. Trött af dagens sinnesrörelser gick hon tidigt till hvila och insomnade snart. Straxt efter den tidigt intagna frukosten den följande dagen hade Gjörwell tagit afsked af sin dotter, emedan han ämnade företaga en resa, som skulle hålla honom af fann sin fader ännu d) aftonen, och hon var r hans bleka läppar vidr well hyste numera ej morgondagen kunna anske man, men han förmåd hem, som snart ej mer: ägsnad hela dagen. Alma rare än den föregående a att utbrista i tårar, då örde hennes panna. Gjördet ringaste hopp att till skaffa den erforderliga sumde ej stanna qvar i detta a skulle vara hans, och der allt erinrade honom om sordna, lyckliga dagar. En outsäglig oro dref honom bort; han kände benheten för att fritt få öfverlemna sig viflan och åt de hemska tankar, som benerrskade honom. IIuru annorlunda hade det ej varit om han h anförtrott Alma allt! Hon ättat hans börda förtröstan. Men igt; han trodde st, som förtärde han henne. samt återgifvit ho Gjörwell kände ej sin dotter tillräc sig böra bespara henne den ånge honom sjelf, och derför undflydde Dido hade noggrannt uträt till Gana, hvilken med otålighet a Den unge mannen visste redan att Lördagen skulle blifva en afgörande dag för Gjörwell, och han hade i anledning deraf vidtagit sina anordningar. — Vi måste nu förklara huru han erhållit denna underat sitt uppdrag fvaktade aftonen. rättelse. Redan på Thorsdagsförmiddagen, och ungefär vid samma tid som Figueras bref aslenmades hos3 Gjörwell, hade Gana äfven mottagit ett bref af följande innehåll: