OÖUHLRIHKS. ÖSTERRIKE. Man anser på ganska goda grunder för sannolikt, att Österrike efter freden går a upplösning till mötes. Det dynastiska högmodet hindrar vederbörande ifrån att medan ännu tid är göra eftergifter för folkens önskningar efter ett friare statslif. Kommunalrådet i hufvudstaden Wien hade genom en deputation öfverlemnat en adress, hvari bönfölls om ändring i regeringssystemet och den nuvarande ministörens afskedande. Kejsaren svarade något hvasst, att uttalandet af sådana önskningar vore olämpligt under nuvarande förhållanden och föröfrigt öfverskrede kommunalrådets betogenhet. Derjemte hade kejsaren tyckt, att de lojala talesätten i adressen äfven borde motsvaras af handlingar. Detta hade man funnit särdeles kränkande, isynnerhet som Wien gjort mycket stora uppoffvingar för kriget. I nästa möte af stadsfullmäktige väntades intressanta interpellationer med anledning af detta kejsarens svar. Öfverborgmästaren Zelinka hade emellertid myo förskaffat sig företräde hos kejsaren, hvarvid han betonade den bestörtning kej sarens svar förorsakat ibland hans lojala undersåter i den goda staden Wien och uppräknade allt hvad Wien gjort och uppoffrat för rikets försvar. Kejsaren svarade, att han aldrig betviflat folkets lojalitet. När sedermera borgmästaren meddelade H. M:ts svar för stadsfullmäktige lemnade de salen, utan att yttra ett ord. Denna stumma opinionsyttring af kommunalrepresentationen i Österrikes hufvudstad förtjenar att beaktas. Deak har lemnat Wien, utan att ha uträttat något. Ungerns fordringar blifva Ultså icke tillfredsställda. Hvart skall letta bära hän! Stadskassan tom, allmänt nissnöje ibland folket i rikets vigtigaste lelar! . TYSKLAND. Det har nu befunnits, att räntmästaren Hannover icke nöjde sig med att föra öfrer till England öfver 3 millioner rdr af statskassan på samma gång som han öfrerförde konungens enskilda förmögenhet, itan att han jemväl anammat 50 millioner dr ur en kassa som var bildad genom föräljning af kronogods. FRANKRIKE. Kejsaren afreste d. 28 Juli till Vichy; ans helsotillstånd har icke tillåtit ett ängre uppskjutande af denna resa. Både ittrikesoch inrikesministern komma att istas i Vichy under den största delen af len tid, som kejsaren der kommer att uppehålla sig. Hvad börsmännens i Frankfurt jeremialer angår, synes man i Paris icke rätt nycket lägga denna klagolåt på hjertat. En korrespondent derifrån skrifver: Till och med i Tuilerierna lärer man finna det