hade framryckt till Treviso och Piavefloden. Baierske premierministern v. d. Pfordten söker i Nikolsburg förgäfves utverka ett stillestånd för de sydtyska staterna. 25 Juli. Preussiska Mainarmeen inrycker i norra Baden och slår Badensare och Wirtembergare i mindre träffningar vid Bischoffsheim och Werbach. 26 Juli. Fredspreliminärer och vapenstillestånd undertecknas i Nikolsburg mellan Österrike och Preussen. ENGLAND. .Times yttrar angående den krigskontribution, som Preussen ålagt Frankfurt, följande: För sin egen och civilisationens skull vore det väl, om Preussens ädelmod hölle jemna steg med dess förvånande framgångar. Underrättelsen om behandlingen af Frankfurt har väckt stort uppseende. Preussarnes inryckande i Sachsen, Böhmen och Mähren har skett med så mycken hänsyn till befolkningarne i dessa länder, att man knappt kan inse hvarföre Frankfurt skall blifva så hårdt behandlad. Det påstås, att konungen, i sin glädje öfver armtens förvånande segrar, hade lofvat sin premierminister att uppfylla hvarje önskan af honom, och att denne, såsom lön för sina framgångar, utbedt sig att få behandla Frankfurt som honom för godt syntes. Vi behöfva icke anmärka, att denna uppgift är gripen ur luften. Man behöfver ej på så vidunderliga vägar söka anledningen till förfarandet med denna stad. Frankfurt röstade icke, som de tre andra hansestäderna, för Preussen den 14 Juni, och Frankfurt har, oaktadt till arealen obetydlig, varit en af Preussens argaste fiender. Det är nu den lycklige segraren som utöfvar sina repressalier på — de israelitiska kassakistorna, för hvilkas förskonande man i sin vånda anropar själsfrändernas i alla länder benägna — förmedling. Vore väl om icke kriget lemnade några svårare minnen efter sig än lättandet på de digra penningpungarne i Frankfurt!