Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 juli 1866, sida 1

Skattgräfvaren ). (Romantisk berättelse från Sanct Barthelemy.) Svenskt original af Sigfrid Nyberg. Han tvekade ett ögonblick, ty han kände ct stort behof att få omfamna den hulda flickan och luta sitt brännande hufvud mot hennes bröst, mer han fruktade att hennes kärleksfulla blick skull upptäcka hans ångest, och han lät helsa henne at angelägna göromål hindrade honom att infinna sit hos henne förrän vid middagen. — Han återtog sitt arbete, men siffrorna dansade omkring för hans ögon; han kände att han ej längre kunde uthärd: denna ångest och att han måste ut. Han inlade således sina papper, steg upp och tillsade konto risterna att i fall någon sökte honom, träffades ha ej förrän klockan fyra. Figueras skulle äfven un derrättas derom vid sin hemkomst. Derefter lem nade han kontoret och skyndade bort. Vi låta de båda kontoristerna ostörda utbyt: sina gissningar angående principalens synbara oro och uppsöka den hulda Alma, som vi återfinna matsalen en trappa upp. Den unga flickan hade uppstigit med solen lätt och glad som en lärka, hvilken jublande höje sig mot en diolnfri värhimmel. Medan hon klädd sig underrättade Dido henne, att herrarne hemkom mit först mot morgonen samt genast begifvit si till hvila utan att röra den framsatta aftonmålti den. — Derefter begaf hon sig som vanligt ned trädgården för att se om sina blommor och de invänta sin fader. Men hon väntade förgäfve köpmannen syntes ej till. Hon förvånades i bör